Saturday 6 November 2010 photo 1/1
|
Varsågod folket! Här kommer Del 1! (från början)
Jag hörde hur regnet smattrade mot fönstret som om de ville komma in.
Smattrandet störde min sömn, drömde jag eller var jag faktiskt vaken? Den största chansen var att jag var vaken.
Jag hade knappt fått någon sömn alls, jag var vaken sent på nätterna när jag inte kunde sova.
Jag själv blev dock irriterad eller sur sen när jag inte fått sova alls.
Vilken tid var det?
Jag vände mig om mot byrån och såg precis hur klockan blev 04.28. Det var ingen ide att kliva upp nu. Om Tom skulle vakna och skulle lägga märke till att jag inte låg bredvid honom skulle han börja leta efter mig.
Jag suckade och satt mig upp i sängen. Täcket var varmt och gjorde så jag svettades, mitt hår hade klibbat fast sig på kinderna, jag drog händerna genom håret. Jag vände mig om för att se på Tom, han såg väldigt fridfull ut.
Håret började klibba fast sig igen fast nu på nacken, jag bestämde mig för att kliva upp och gå ut på verandan för att få lite luft.
Jag drog av mig täcket från benen.
Sängen knarrade när jag ställde mig upp, jag såg att Toms stora T-shirt låg slängd över en stol. Golvet knarrade när jag ställde mig på tå, jag gick till stolen såg låg precis vid dörren.
Jag kollade bakåt mot Tom för att försäkra mig om att han inte vaknat, han brukade göra det, han var så lättväckt men han hade inte vaknat.
Jag drog på mig hans stora T-shirt och öppnade dörren, jag kollade bakåt igen på Tom men, nej, han sov fortfarande. Jag tog steget över tröskeln och stängde, försiktigt, dörren efter mig.
Golvet knarrade när jag smög på tå, glasdörren som ledde till verandan var redan öppen. Rummet var svalt, inte lika varmt som det brukade vara.
Jag tog tag i armstödet på den svarta läder soffan. Rummet var för mörkt för att jag skulle kunna identifiera varje möbel.
Det jag kunde se bäst var soffan jag tog stöd av och ett ljus utifrån verandan. Jag smög fortfarande på tå, jag ville inte väcka Tom skulle vakna.
Mitt liv utan Tom skulle inte vara mycket till liv, han var min guide. Jag tog tag i glasdörren med handen för att ramla. Mina steg var tysta men knarret avslöjade dem.
" Oh " sa jag och hoppade till när jag såg en person sitta på den lilla trappan ute i verandan. Automatiskt backade jag ett steg. Personen vände sig om för att se vem jag var.
" Vera? " sa han och tryckte ner händerna i den hårda, kalla cementen.
" Bill? Är det du? " frågade jag, min röst lät förvånad och hes. Jag harklade mig och tog ett steg ut så den kalla cementen kändes under mina fötter.
" Ja, jag ville inte störa er så jag tog nyckeln ni gav mig " sa Bill och visade mig något blankt som dinglade från hans pekfinger.
Jag hade glömt att vi gett Bill en nyckel till vårt hus, jag suckade och gick fram till Bill. Cementen brände till lite under fötterna varje gång jag tog ett nytt steg. Jag satte mig ned bredvid Bill, den lilla trappan var ganska mysig när man tänkte på det.
Bills högre del av ansiktet var dolt pågrund av skuggorna från natten. Han drog ena handen under ögat och skrattade men det lät inte som hans vanliga skratt.
" Vad är det? " frågade jag och lade ena handen på hans rygg, han skrattade igen.
" Hehe, jag och Sara har bråkat igen " sa han och drog ena handen under ögat igen. Sara har varit Bills flickvän i nästan två år. Under deras förhållande har dem bråkat minst två till tre gånger i veckan.
Bill kom oftast hit för han visste att vi, jag och Tom, inte skulle ha något emot det. Nästan varje natt när jag gick upp och hittade Bill i vardagsrummet eller på verandan blev jag jämt lika förvånad.
Jag kollade på Bill men kunde inte se hela hans ansikte.
" Berätta för mig " föreslog jag och log även om leendet inte skulle muntra upp honom.
" Det började när jag kom hem från stan och missade middagen " förklarade Bill och gjorde små gester med händerna medan han förklarade för mig.
Jag undrade hur många middagar Bill missat för att vara på stan eller på försenade spelningar.
" Hon skällde på mig igen " sa han och skrattade sådär konstigt igen. " Hon sa att jag inte älskade henne " Bill älskade Sara av hela hans hjärta jag visste det för han har sagt det om och om igen. Men jag kunde ända förstå vad Sara menade.
Hon ville inte vara Bills andra prioritering efter musiken. Jag förstog henne men om hon skulle ge Bill ett ultimatum skulle Bill aldrig kunna välja.
Bill fortsatte förklara och jag lyssnade på honom.
" Jag älskar henne, varför säger hon att jag inte gör det när jag gör det. Vera, vad gör jag för fel? " frågade han och kollade på mig med sina stora ögon som väntade på att jag skulle svara honom. Inget var fel på honm, absolut iget.
" Öhm, Bill, jag kan inte svara på det där. Jag är inte rätt person för det " sa jag och jag lät tveksam. Jag log mot Bill, han nickade och log tillbaks.
Det började bli ljusare nu. Himlen var mörkblå och stjärnorna syntes på himlen. Vinden blåste svagt i mitt hår, jag blundade i några sekunder för att njuta av stunden. Snart skulle natten försvinna och dess trygga känsla skulle försvinna med den.
" Vera? " frågade Bill. " Vera?! " hans röst var allvarlig och orolig. Han skakade min axel med sin högra hand. " Mår du bra? " frågade Bill oroligt och släppte min axel.
" Jag är okej " sa jag, " Hur mycket är klockan? " frågade jag honom och granskade hans handleder men han hade ingen klocka.
" Någon gång efter 06.00, tror jag " sa Bill och ryckte på axlarna ointresserat. Vi hade pratat i nästan två timmar. Himlen var mellan blå och stjärnorna syntes inte längre. Månen syntes svagt bakom molnen.
Jag tog ett djupt andetag, blundade och andades ut. Jag tryckte ner händerna i cementen och började häva mig upp på fötter igen.
" Ska du gå? " frågade Bill och tryckte ner händerna i cementen som jag gjort.
" Tom, om han vaknar och jag inte är där kanske han blir orolig " jag log och vände mig om för att gå tillbaks in i huset. " Glöm inte att låsa efter dig " påminde jag honom och vinkade över axeln när jag gick in.
" Jaja " svarade Bill och sedan hördes en suck. Jag tog tag i glasdörren för att inte snubbla över mina egna fötter. Rummet var mer upplyst nu än förut. Läder soffan stod på samma plats, bredvid stod en fåtölj, platt teven satt på vägen höger om mig.
Det såg ut som vårt hus varit med i " Extreme homemakeover. Jag trippade tyst på tå för att knarret inte skulle höras lika mycket. Jag tog dörrhandtaget i handen och öppnade dörren, den knarrade, jag klev över tröskeln och stängde dörren efter mig.
Jag vände mig om och hoppade till igen.
" Gud, du skrämde mig " sa jag och lade ena handen över hjärtat som slog snabbare än vanligt.
" Godmorgon " sa Tom och log mot mig, han satte sig upp i sängen med bar överkropp.
" Godmorgon " svarade jag och harklade mig efter. " Väckte jag dig? " frågade jag och tog ett steg närmare till sängen.
" Hörde några röster " Tom höjde ögonbrynen som om han undrade om Bill var där ute.
" Bill " bekräftade jag och pekade över axeln. Tom nickade och reste sig upp från sängen.
Jag hörde hur regnet smattrade mot fönstret som om de ville komma in.
Smattrandet störde min sömn, drömde jag eller var jag faktiskt vaken? Den största chansen var att jag var vaken.
Jag hade knappt fått någon sömn alls, jag var vaken sent på nätterna när jag inte kunde sova.
Jag själv blev dock irriterad eller sur sen när jag inte fått sova alls.
Vilken tid var det?
Jag vände mig om mot byrån och såg precis hur klockan blev 04.28. Det var ingen ide att kliva upp nu. Om Tom skulle vakna och skulle lägga märke till att jag inte låg bredvid honom skulle han börja leta efter mig.
Jag suckade och satt mig upp i sängen. Täcket var varmt och gjorde så jag svettades, mitt hår hade klibbat fast sig på kinderna, jag drog händerna genom håret. Jag vände mig om för att se på Tom, han såg väldigt fridfull ut.
Håret började klibba fast sig igen fast nu på nacken, jag bestämde mig för att kliva upp och gå ut på verandan för att få lite luft.
Jag drog av mig täcket från benen.
Sängen knarrade när jag ställde mig upp, jag såg att Toms stora T-shirt låg slängd över en stol. Golvet knarrade när jag ställde mig på tå, jag gick till stolen såg låg precis vid dörren.
Jag kollade bakåt mot Tom för att försäkra mig om att han inte vaknat, han brukade göra det, han var så lättväckt men han hade inte vaknat.
Jag drog på mig hans stora T-shirt och öppnade dörren, jag kollade bakåt igen på Tom men, nej, han sov fortfarande. Jag tog steget över tröskeln och stängde, försiktigt, dörren efter mig.
Golvet knarrade när jag smög på tå, glasdörren som ledde till verandan var redan öppen. Rummet var svalt, inte lika varmt som det brukade vara.
Jag tog tag i armstödet på den svarta läder soffan. Rummet var för mörkt för att jag skulle kunna identifiera varje möbel.
Det jag kunde se bäst var soffan jag tog stöd av och ett ljus utifrån verandan. Jag smög fortfarande på tå, jag ville inte väcka Tom skulle vakna.
Mitt liv utan Tom skulle inte vara mycket till liv, han var min guide. Jag tog tag i glasdörren med handen för att ramla. Mina steg var tysta men knarret avslöjade dem.
" Oh " sa jag och hoppade till när jag såg en person sitta på den lilla trappan ute i verandan. Automatiskt backade jag ett steg. Personen vände sig om för att se vem jag var.
" Vera? " sa han och tryckte ner händerna i den hårda, kalla cementen.
" Bill? Är det du? " frågade jag, min röst lät förvånad och hes. Jag harklade mig och tog ett steg ut så den kalla cementen kändes under mina fötter.
" Ja, jag ville inte störa er så jag tog nyckeln ni gav mig " sa Bill och visade mig något blankt som dinglade från hans pekfinger.
Jag hade glömt att vi gett Bill en nyckel till vårt hus, jag suckade och gick fram till Bill. Cementen brände till lite under fötterna varje gång jag tog ett nytt steg. Jag satte mig ned bredvid Bill, den lilla trappan var ganska mysig när man tänkte på det.
Bills högre del av ansiktet var dolt pågrund av skuggorna från natten. Han drog ena handen under ögat och skrattade men det lät inte som hans vanliga skratt.
" Vad är det? " frågade jag och lade ena handen på hans rygg, han skrattade igen.
" Hehe, jag och Sara har bråkat igen " sa han och drog ena handen under ögat igen. Sara har varit Bills flickvän i nästan två år. Under deras förhållande har dem bråkat minst två till tre gånger i veckan.
Bill kom oftast hit för han visste att vi, jag och Tom, inte skulle ha något emot det. Nästan varje natt när jag gick upp och hittade Bill i vardagsrummet eller på verandan blev jag jämt lika förvånad.
Jag kollade på Bill men kunde inte se hela hans ansikte.
" Berätta för mig " föreslog jag och log även om leendet inte skulle muntra upp honom.
" Det började när jag kom hem från stan och missade middagen " förklarade Bill och gjorde små gester med händerna medan han förklarade för mig.
Jag undrade hur många middagar Bill missat för att vara på stan eller på försenade spelningar.
" Hon skällde på mig igen " sa han och skrattade sådär konstigt igen. " Hon sa att jag inte älskade henne " Bill älskade Sara av hela hans hjärta jag visste det för han har sagt det om och om igen. Men jag kunde ända förstå vad Sara menade.
Hon ville inte vara Bills andra prioritering efter musiken. Jag förstog henne men om hon skulle ge Bill ett ultimatum skulle Bill aldrig kunna välja.
Bill fortsatte förklara och jag lyssnade på honom.
" Jag älskar henne, varför säger hon att jag inte gör det när jag gör det. Vera, vad gör jag för fel? " frågade han och kollade på mig med sina stora ögon som väntade på att jag skulle svara honom. Inget var fel på honm, absolut iget.
" Öhm, Bill, jag kan inte svara på det där. Jag är inte rätt person för det " sa jag och jag lät tveksam. Jag log mot Bill, han nickade och log tillbaks.
Det började bli ljusare nu. Himlen var mörkblå och stjärnorna syntes på himlen. Vinden blåste svagt i mitt hår, jag blundade i några sekunder för att njuta av stunden. Snart skulle natten försvinna och dess trygga känsla skulle försvinna med den.
" Vera? " frågade Bill. " Vera?! " hans röst var allvarlig och orolig. Han skakade min axel med sin högra hand. " Mår du bra? " frågade Bill oroligt och släppte min axel.
" Jag är okej " sa jag, " Hur mycket är klockan? " frågade jag honom och granskade hans handleder men han hade ingen klocka.
" Någon gång efter 06.00, tror jag " sa Bill och ryckte på axlarna ointresserat. Vi hade pratat i nästan två timmar. Himlen var mellan blå och stjärnorna syntes inte längre. Månen syntes svagt bakom molnen.
Jag tog ett djupt andetag, blundade och andades ut. Jag tryckte ner händerna i cementen och började häva mig upp på fötter igen.
" Ska du gå? " frågade Bill och tryckte ner händerna i cementen som jag gjort.
" Tom, om han vaknar och jag inte är där kanske han blir orolig " jag log och vände mig om för att gå tillbaks in i huset. " Glöm inte att låsa efter dig " påminde jag honom och vinkade över axeln när jag gick in.
" Jaja " svarade Bill och sedan hördes en suck. Jag tog tag i glasdörren för att inte snubbla över mina egna fötter. Rummet var mer upplyst nu än förut. Läder soffan stod på samma plats, bredvid stod en fåtölj, platt teven satt på vägen höger om mig.
Det såg ut som vårt hus varit med i " Extreme homemakeover. Jag trippade tyst på tå för att knarret inte skulle höras lika mycket. Jag tog dörrhandtaget i handen och öppnade dörren, den knarrade, jag klev över tröskeln och stängde dörren efter mig.
Jag vände mig om och hoppade till igen.
" Gud, du skrämde mig " sa jag och lade ena handen över hjärtat som slog snabbare än vanligt.
" Godmorgon " sa Tom och log mot mig, han satte sig upp i sängen med bar överkropp.
" Godmorgon " svarade jag och harklade mig efter. " Väckte jag dig? " frågade jag och tog ett steg närmare till sängen.
" Hörde några röster " Tom höjde ögonbrynen som om han undrade om Bill var där ute.
" Bill " bekräftade jag och pekade över axeln. Tom nickade och reste sig upp från sängen.
Comment the photo
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/crazinovember/476712171/