16.45

Häller i mig 3 mg DOB upplöst i vatten. Se http://www.erowid.org/entheogens/dob/dob.shtml för mer info om DOB.

18.10

Känner mig varm och mysig inombords, ganska avslappnad och fokuserad. Efter ett tag börjar mina tankar vandra iväg på egen hand. Huden känns mjukare än vanligt och alla mina andra sinnesintryck är förhöjda, men inga visuella effekter.

19.30

Jag står på balkongen och tittar ut, träden, molnen, blommor och en katt som klättrar på ett staket en bit bort fångar min uppmärksamhet. Lägger märke till detaljer som man normalt förbiser, strukturen på trädens bark, en snurrande virvel bland molnen, blommornas färger som formligen strålar av energi. Katten stirrar tillbaka på mig, och jag stirrar tillbaka tills att den tappar intresset och springer tillbaka in i sin ägares lägenhet. Allt som rör sig lämnar spår efter sig, och när effekterna är som starkast så är dom jämförbara med en relativt hög dos LSD. Effekterna kommer och går, och stannar aldrig länge nog för att det ska bli obehagligt. Materialet är visserligen lite påträngande, men inte lika påträngande som LSD och inte värre än att jag kan koncentrera mig på andra saker när jag känner för det. Det spritter i benen och jag dansar lite till musiken, som känns flerdimensionell och när jag stänger mina ögon så känns det som att jag flyter iväg in i och med den. Med stängda ögon märker jag av en del synaestesi, men inte lika mycket som med en del andra psykedeliska droger jag har provat. Euforin sprider sig i kroppen, och jag upplever en och annan insikt om mitt liv. Saker som jag mer eller mindre redan visste, men som nu uppenbarar sig med en helt annan klarhet, som om jag känner det, istället för att bara veta det.

22.00

Det är dags att dra ner volymen på musiken, eftersom det är en vardag och jag inte vill störa mina grannar allt för mycket. Bestämmer mig för att det är god tid för att tillbringa lite tid utomhus, solen är fortfarande uppe och himlen har klarnat upp lite, så det kommer att bli en vacker solnedgång.
Jag cyklar till en kulle vid en sjö som jag brukar gilla att spendera tid på när jag trippar. Jag lägger mig ner på sidan av kullen, och bryr mig inte särskilt mycket om att gräset är vått och att det är gott om ovanligt stora myggor. En stark känsla av att vara hemma i mitt rätta element kommer över mig. Jag ser rörelse överallt, vinden som blåser i gräset, myggorna som flyger omkring, solens reflektion i vattnet som böljar fram och tillbaka och så vidare.
Kullen och dess omgivning lyser av en intensivt grön färg, viberar av liv så starkt att jag inte bryr mig om att det börjar bli lite kyligt utomhus och att fler och fler myggor börjar samlas omkring mig. En bra bit bort ser jag två flickor på cykelvägen som kommer mot mig, min något vilda fantasi får det till att dom är två hippies som kommer för att bjuda in mig till deras hem för lite ohämmat älskande. När de kommer närmare så hör jag att dom pratar något arabiskt språk, och dom passerar mig på cykelvägen vid kullen. Jag fnissar lite för mig själv.
Moder jord berättar för mig att det är dags att söka sig tillbaka inomhus, så hon gör så att jag fryser lite. Av någon anledning börjar jag tänka på uttrycket "ugly brick houses", och bestämmer mig för att ta en sväng genom ett radhushområde innan jag far hem, området får mig att tänka "ugly brick thoughts" så jag ser till att ta mig därifrån så fort som möjligt.

23.45

Tillbaka hemma och jag börjar känna mig lite uttråkad, så jag slår på TVn och försöker få tiden att gå. Min känsel är lite avtrubbad, och själen likaså. Dom efterföljande timmarna är rätt så jobbiga, och det blir inte bättre av att titta på dålig natt-TV. Jerry Springer är verkligen inget att titta på när man tagit psykedelika, jag borde ha vetat bättre än så. Slutet på kriget i Kosovo återgav mig en hel del hopp om mänskligheten, men detta hopp försvinner fort efter att jag tittat på dom avskyvärda människorna som uppenbarat sig i dumburken.
Runt 03.00 så är mitt medvetandetillstånd ganska nära det normala, känner bara av den stimulerande komponenten, inget av det psykedeliska, så efter detta så finns det inte mycket intressant att skriva om. Har ont i nacken, och känner mig något spänd rent allmänt. Jag var dock föreberedd på att det skulle bli långdraget och segt ett tag, så jag accepterar att jag fortfarande har många timmar kvar innan jag kan sova. Runt 07.00 tar jag mig ett bad, och det hjälper mig att slappna av, något som jag verkligen behöver. Efter att jag badat klart så klär jag på mig och går utomhus, och njuter av en underbar morgon. Solen lyser, och himlen är klarblå med väldigt få moln på himlen. Jag känner mig lite småirriterad och humöret är lite halvdant, men det fina vädret får mig att blir på lite bättre humör. Runt 15.00 så är jag fortfarande inte helt tillbaka till det normala, när jag lyssnar på lite atmosfärisk psykedelisk musik och stänger mina ögon märker jag att jag lätt flyter iväg med den. En liten stund senare så somnar jag, och när jag vaknar några timmar senare så har jag landat helt och hållet.

Sammanfattning:

Jag ångrar inte att jag prövade DOB, men jag kommer troligtvis inte göra det igen pga den extremt långa varaktigheten. 2C-B är ganska likt DOB, fast med kortare varaktighet, så jag ser egentligen inte någon större poäng i att återupprepa experimentet. DOB är kanske lite mer entaktogent än 2C-B, men självacceptansen jag upplevde kan visserligen lika gärna ha berott på mitt sinnestillstånd ("set").

Min omgivning ("setting") var kanske inte så bra som det hade kunnat vara, jag tror att jag antagligen hade fått ut mer av trippen om jag tagit DOB direkt när jag vaknade, så att jag kunnat spendera hela dagen utomhus i naturen. DOB passar antagligen ganska bra till långa raves, mot slutet hade jag tendenser till att börja klättra på väggarna, och det hade nog varit bra att kunna dansa av sig det.

Missbruka inte mitt namn!