Wednesday 14 April 2010 photo 1/1
|
Ångest romantiseras alltför ofta.
Vansinnet förskönas.
En vacker ung kvinna som är galen fascinerar.
Men verkligheten är annorlunda.
Det finns inget vackert i dessa otaliga situationer då jag genomborras av min ångest, då jag ligger och skakar i mina egna spyor.
Det finns ingenting vackert över hysteriska gråt attacker,
kvävningskänslor,
panik som stirrar fram ur ögonen,
och vare sig det är en vacker kvinna eller ej så finns det inget vackert över hennes ångestskrik,
hennes rakblads vassa tjut som kommer från en svart avgrund.
Färska, gapande sår och blod som rinner, torkat blod och laxrosa breda ärr är inte vackert. Abstinens eller inåtvändhet är inte roligt.
Medicinernas biverkningar är allt annat än vackra: yrsel, illamående, sömnsvårigheter, sexuella störningar, svimningskänslor, koncentrationssvårigheter, matsmältningsrubbningar, dimsyn, ofrivilliga rörelser, förvirring, minnesrubbningar, mardrömmar, dubbelseende och så vidare.
Man känner sig absolut inte vacker när man kämpar mot sin sjukdom.
Man känner sig bara totalt tömd på energi.
Eller fylld av en kokande kraft som slår ut precis allt annat.
Jag är en mental naturkatastrof.
Men verkligheten är annorlunda.
Färska, gapande sår och blod som rinner, torkat blod och laxrosa breda ärr är inte vackert. Abstinens eller inåtvändhet är inte roligt.
Man känner sig absolut inte vacker när man kämpar mot sin sjukdom.
Jag är en mental naturkatastrof.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/crazyd90/452870716/