February
Monday 26 April 2010 photo 1/1
|
Den här ytterst korta krönikan borde vara arg, bitter och förbannad. Över bortdömda mål i början av finalserien, domarnivån, individuella misstag och otur. Visst, det är lite bitterhet över domarnivån och oflyt, men känslan jag fylldes av efter att pucken letat sig i mål på övertid var en känsla av stolthet och jag kan omöjligt ha varit ensam om det. Vi åstadkom någonting stort den här säsongen, både på läktaren och på isen. Den här säsongen var vår.
Jag är glad att jag inte var ensam om att ha den här känslan, DIF Hockey kunde knappast ha fått en värdigare avtackning från hela Djurgårdsfamiljen på läktarna. Minut efter minut gick och sången fortsatte och avtog inte i styrka. Det här var inte bara en hyllning till våra hockeykrigare utan även till själva essensen av att vara Djurgårdare. Vi älskar att vara Djurgårn!
Jag är glad att jag inte var ensam om att ha den här känslan, DIF Hockey kunde knappast ha fått en värdigare avtackning från hela Djurgårdsfamiljen på läktarna. Minut efter minut gick och sången fortsatte och avtog inte i styrka. Det här var inte bara en hyllning till våra hockeykrigare utan även till själva essensen av att vara Djurgårdare. Vi älskar att vara Djurgårn!
Visa toppen
Show footer