Monday 14 December 2009 photo 2/2
|
Vi satt där. Och efter 90 minuter stod han där. Han. Ingen annan, inte inspelat, inte på film. Han.
Och jag sjöng tillsammans med honom. Jag sjöng och skrek och hade nära till gråten.
Så fruktansvärt surrealistiskt. Jag var inte riktigt där mer än korta stunder. De stunderna skickade ilningar genom hela kroppen.
Han är så vacker. Det var så vackert.
Jag vill inte därifrån.
Annons