August
Wednesday 5 March 2008 photo 1/4
|
Jag försvinner in mörkret Kryper under den stora svarta filten Nu är jag äntligen osynlig, nu kan jag äntligen vara mig själv Musiken ljuder högt i mina öron . Underbart. Tomhet och ensamhet Men plötsligt släpps en strimma ljus in jag blir bländad Skriker åt dem att de ska stänga dörren Att jag vill bli lämnad ifred, de lyssnar inte De går bara vidare Jag grips av fullständig panik. Ilskan slår ut allt i min kropp och jag förvandlas till ett monster Ett monster som bara vill slå sönder allt i min väg Men de håller fast mig, jag kan inte göra något motstånd De är mina fiender de är de som gör att det blir så här , att det blir fel Jag gråter hysteriskt och jag andas bara snabbare och snabbare, när jag väl lyckats ta mig ur greppet så flyr jag åter igen in i mörkret där jag faller ner på marken av utmattning. Det enda jag vill var att få bli lämnad ensam i mörkret, men de gjorde det bara omöjligt
Annons
Visa toppen
Show footer