Thursday 28 August 2008 photo 5/5
|
Valet står mellan kallprat eller uttråkningsprat.
Nästan lika svårt val som pest eller kolera.
Är helt med på vad schulman snackar om när han nämner hur irriterande och onödigt kallprat är.
Och vem vill bli uttråkad?
"Släpp till lite mera, berätta, prata om din känslor..."
Är du psykolog?
Jag talar om mina känslor, med den jag känner kan förstå mig.
Är du inte på samma nivå, då får du inte reda på saker och ting.
Är du inte på samma nivå, då är du endast jobbig.
Är du inte på samma nivå, then leave me alone!
Svårare än så är det inte.
Det finns inte mkt du kan göra.
Gud vads könt det känns. Att skriva av sig. Att slippa ha det i huvudet. Det är ingen match men blir det för mycket så är det skönt att slippa. Skulle vilja ha en speciell person här just nu. Eller, nej. Jag skulle vilja vara med en speciell person just nu. Den personen skulle förstå mig. Den personen skulle kunna hjälpa mig. Den personen, jag och långt här ifrån. Perfekt! Hur kom det sig att det blev så här? Varför kan det inte vara som det var förr? Vad har jag gjort? Har jag gjort något? Is this what life was ment to be? Är det detta jag ska minnas? Är det detta som ska föreställa mitt liv?
Bilden och framför allt rökningen har absolut inget med texten att göra, ville bara poängtera det så ingen får några hemska tankar i huvudet...
Nästan lika svårt val som pest eller kolera.
Är helt med på vad schulman snackar om när han nämner hur irriterande och onödigt kallprat är.
Och vem vill bli uttråkad?
"Släpp till lite mera, berätta, prata om din känslor..."
Är du psykolog?
Jag talar om mina känslor, med den jag känner kan förstå mig.
Är du inte på samma nivå, då får du inte reda på saker och ting.
Är du inte på samma nivå, då är du endast jobbig.
Är du inte på samma nivå, then leave me alone!
Svårare än så är det inte.
Det finns inte mkt du kan göra.
Gud vads könt det känns. Att skriva av sig. Att slippa ha det i huvudet. Det är ingen match men blir det för mycket så är det skönt att slippa. Skulle vilja ha en speciell person här just nu. Eller, nej. Jag skulle vilja vara med en speciell person just nu. Den personen skulle förstå mig. Den personen skulle kunna hjälpa mig. Den personen, jag och långt här ifrån. Perfekt! Hur kom det sig att det blev så här? Varför kan det inte vara som det var förr? Vad har jag gjort? Har jag gjort något? Is this what life was ment to be? Är det detta jag ska minnas? Är det detta som ska föreställa mitt liv?
Bilden och framför allt rökningen har absolut inget med texten att göra, ville bara poängtera det så ingen får några hemska tankar i huvudet...