September
Monday 10 November 2008 photo 1/1
|
Richard Dawkins är en intressant forskare som har kommit till min uppmärksamhet genom diskussioner med en viss Johan. Det som är så bra med Dawkins är att han kan argumentera för sin sak på ett otroligt metodiskt och bra sätt. Dawkins diskuterar en mängd olika saker, bland annat moral. Han är av den uppfattningen att moral existerar oberoende av Gud. Det finns många olika uppfattningar beträffande hur det kommer sig att vi har en moral och kan agera moraliskt riktigt. Vissa menar att, som ovan nämnts, vi agerar moraliskt riktigt på grund utav Gud. Det är alltså en uppfattning som Dawkins inte skulle ställa upp på. Kan inte annat än ställa mig bakom denne herre. Anser precis som Dawkins att moral existerar oavsett Gud. Anser dessutom att det är upp till var och en att tro på Gud. Är personligen inte övertygad, eller tror för den delen inte att det skulle finnas en Gud. Hur som helst är dessa funderingar här under resultatet av allmän brist på sömn, och är säkerligen på grund utav detta ganska flummiga.
Here it goes!
Det finns en ganska vanligt förekommande uppfattning bland religiösa att moral och religion inte kan separeras. Moral kan med andra ord enbart, enligt denna uppfattning, förstås i en religiös kontext. Judendomen, Kristendomen och Islam utgår från att moralen (levnadsreglerna) kommer direkt från Gud. Dessa levnadsregler är något som vi bör följa, men dessa är inget som Gud tvingar oss att följa, mig veterligen inte direkt uttalat åtminstone (rätta mig gärna om detta är fel). Utan vi skapades enligt dessa uppfattningar som fria individer som antingen kan välja att acceptera eller förkasta dessa levnadsregler. Dessa levnadsregler talar om för oss vad som är rätt och fel. Alltså vad som är moraliskt rätt är en fråga om vad Gud befaller. Beträffande vad som är moraliskt fel är en fråga om vad Gud förbjuder. Denna uppfattning kan alltså sägas lösa ett par problem, som vi kan finna i andra teoribildningar som diskuterar moral. För det första löses problematiken kring moralens objektivitet. Frågan om vad som är moraliskt rätt och vad som är moraliskt fel är helt objektivt, detta eftersom det är rätt om Gud befaller det och fel om Gud förbjuder det. Givetvis kan det diskuteras i vilken mening detta ska uppfattas som objektivt. För det andra bidrar denna uppfattning med ett svar på varför vi överhuvudtaget ska bry oss om att agera moraliskt. För den troende finns det ett enkelt svar, anledningen för att vi ska agera moraliskt är att på domedagen kommer vi alla stå till svars inför Gud för våra handlingar, för den icke-troende har detta givetvis ingen som helst betydelse.
Funderar vi lite, så finner vi att det finns stora problem med denna uppfattning. En fråga som måste besvaras är huruvida rätt kan definieras som det Gud befaller. Alltså, för att precisera det ytterligare, är en handling rätt för att Gud befaller det, eller befaller Gud det eftersom det är rätt? Frågan handlar alltså om Gud gör det till rätt, eller om han/hon endast erkänner handlingarna som moraliskt rätt och därmed befaller dessa.
Vi skulle kunna hävda, om vi tror på detta, att handlingar är moraliskt riktiga eftersom Gud befaller detta. Exempelvis, Gud befaller oss att vara sanningsenliga, anledningen till att vi inte ska ljuga är därför att Gud kräver eller befaller det. Utifrån denna uppfattning kan det inte vara i sig gott eller ont att inte ljuga, anledningen till att det är fel att ljuga, är för Gud befaller oss att inte ljuga. Med andra ord är inget rätt eller fel, det är Gud som gör att en handling är rätt eller fel. Drar vi detta påstående lite längre så innebär det att en handling som vi kanske uppfattar som moraliskt fel, exempelvis att våldta eller stjäla, kan bli moraliskt riktigt enbart genom att vi befalls av Gud att det är riktigt. Detta kan vi ganska enkelt se att det kommer medföra en viss problematik, och dessutom gör att denna uppfattning av moral blir godtycklig. Ponera att Gud befaller att stjäla är fel, men Gud kunde lika gärna befalla det omvända. Gud kunde alltså lika gärna befalla oss att vara tjuvar, därmed skulle det vara rätt att stjäla och fel att vara laglydig och inte stjäla. En troende skulle troligtvis svara att Gud skulle aldrig befalla oss att stjäla. Men varför skulle Gud inte göra det? Vi kan föreställa oss att Gud faktiskt ställer sig bakom tjuvaktigt beteende, detta faktum skulle alltså innebära att vi faktiskt inte befalls att göra något som är fel, eftersom Gud har gjort det till rätt genom dennes befallning. Uppenbarligen finns det mycket som är fel med att stjäla, men denna uppfattning av moral kan inte erkänna dessa fel som viktiga, det enda som är viktigt är huruvida stöld står i strid mot Guds befallning eller inte.
Anta att vi istället för att säga att en handling är rätt på grund utav att Gud befaller det, väljer att säga att Gud befaller oss vissa saker eftersom de är rätt från första början. Alltså vissa handlingar är rätt oavsett Gud. Anta att vi väljer detta alternativ, följaktligen kommer vi att undvika den problematik och de konsekvenser som uppstår med det första alternativet. Vi behöver alltså inte bekymra oss över hur eller varför Gud gör en handling till rätt eller fel, eftersom Gud inte gör det, på grund av att rätt är rätt och fel är fel från första början. Detta leder istället till ett annat problem. Valet av detta alternativ innebär att vi överger den teologiska uppfattningen om vad som är rätt och fel. Varför överges den teologiska uppfattningen kan man undra? Mitt svar på den frågan är att vi överger den teologiska uppfattningen eftersom rätt och fel existerar oavsett Guds vilja. Vad som är rätt existerar alltså innan Guds befallning och är orsaken till befallningen.
Here it goes!
Det finns en ganska vanligt förekommande uppfattning bland religiösa att moral och religion inte kan separeras. Moral kan med andra ord enbart, enligt denna uppfattning, förstås i en religiös kontext. Judendomen, Kristendomen och Islam utgår från att moralen (levnadsreglerna) kommer direkt från Gud. Dessa levnadsregler är något som vi bör följa, men dessa är inget som Gud tvingar oss att följa, mig veterligen inte direkt uttalat åtminstone (rätta mig gärna om detta är fel). Utan vi skapades enligt dessa uppfattningar som fria individer som antingen kan välja att acceptera eller förkasta dessa levnadsregler. Dessa levnadsregler talar om för oss vad som är rätt och fel. Alltså vad som är moraliskt rätt är en fråga om vad Gud befaller. Beträffande vad som är moraliskt fel är en fråga om vad Gud förbjuder. Denna uppfattning kan alltså sägas lösa ett par problem, som vi kan finna i andra teoribildningar som diskuterar moral. För det första löses problematiken kring moralens objektivitet. Frågan om vad som är moraliskt rätt och vad som är moraliskt fel är helt objektivt, detta eftersom det är rätt om Gud befaller det och fel om Gud förbjuder det. Givetvis kan det diskuteras i vilken mening detta ska uppfattas som objektivt. För det andra bidrar denna uppfattning med ett svar på varför vi överhuvudtaget ska bry oss om att agera moraliskt. För den troende finns det ett enkelt svar, anledningen för att vi ska agera moraliskt är att på domedagen kommer vi alla stå till svars inför Gud för våra handlingar, för den icke-troende har detta givetvis ingen som helst betydelse.
Funderar vi lite, så finner vi att det finns stora problem med denna uppfattning. En fråga som måste besvaras är huruvida rätt kan definieras som det Gud befaller. Alltså, för att precisera det ytterligare, är en handling rätt för att Gud befaller det, eller befaller Gud det eftersom det är rätt? Frågan handlar alltså om Gud gör det till rätt, eller om han/hon endast erkänner handlingarna som moraliskt rätt och därmed befaller dessa.
Vi skulle kunna hävda, om vi tror på detta, att handlingar är moraliskt riktiga eftersom Gud befaller detta. Exempelvis, Gud befaller oss att vara sanningsenliga, anledningen till att vi inte ska ljuga är därför att Gud kräver eller befaller det. Utifrån denna uppfattning kan det inte vara i sig gott eller ont att inte ljuga, anledningen till att det är fel att ljuga, är för Gud befaller oss att inte ljuga. Med andra ord är inget rätt eller fel, det är Gud som gör att en handling är rätt eller fel. Drar vi detta påstående lite längre så innebär det att en handling som vi kanske uppfattar som moraliskt fel, exempelvis att våldta eller stjäla, kan bli moraliskt riktigt enbart genom att vi befalls av Gud att det är riktigt. Detta kan vi ganska enkelt se att det kommer medföra en viss problematik, och dessutom gör att denna uppfattning av moral blir godtycklig. Ponera att Gud befaller att stjäla är fel, men Gud kunde lika gärna befalla det omvända. Gud kunde alltså lika gärna befalla oss att vara tjuvar, därmed skulle det vara rätt att stjäla och fel att vara laglydig och inte stjäla. En troende skulle troligtvis svara att Gud skulle aldrig befalla oss att stjäla. Men varför skulle Gud inte göra det? Vi kan föreställa oss att Gud faktiskt ställer sig bakom tjuvaktigt beteende, detta faktum skulle alltså innebära att vi faktiskt inte befalls att göra något som är fel, eftersom Gud har gjort det till rätt genom dennes befallning. Uppenbarligen finns det mycket som är fel med att stjäla, men denna uppfattning av moral kan inte erkänna dessa fel som viktiga, det enda som är viktigt är huruvida stöld står i strid mot Guds befallning eller inte.
Anta att vi istället för att säga att en handling är rätt på grund utav att Gud befaller det, väljer att säga att Gud befaller oss vissa saker eftersom de är rätt från första början. Alltså vissa handlingar är rätt oavsett Gud. Anta att vi väljer detta alternativ, följaktligen kommer vi att undvika den problematik och de konsekvenser som uppstår med det första alternativet. Vi behöver alltså inte bekymra oss över hur eller varför Gud gör en handling till rätt eller fel, eftersom Gud inte gör det, på grund av att rätt är rätt och fel är fel från första början. Detta leder istället till ett annat problem. Valet av detta alternativ innebär att vi överger den teologiska uppfattningen om vad som är rätt och fel. Varför överges den teologiska uppfattningen kan man undra? Mitt svar på den frågan är att vi överger den teologiska uppfattningen eftersom rätt och fel existerar oavsett Guds vilja. Vad som är rätt existerar alltså innan Guds befallning och är orsaken till befallningen.
Visa toppen
Show footer