Thursday 23 December 2010 photo 1/2
|
Jag växte upp i ett ytterstadsprojekt, jag blev ett sosfall snabbt, svär ingenting var lätt.
Jag satt och rökte ganja hela dagarna, jag hade inga pengar så vi börja bryta lagarna.
Va ju ganska kul o kasta sten mot en snut, stod i centrum varje dag tills natten tog slut.
Hade planer på att skaffa mig en framtid, men alla drog till skolan o gick jag och haffa mig en haschbit.
Satt i parken på bänken som liten, tänkte för mig själv 'är jag den enda som är vilsen?'
Tiden gick och jag drogs in mer och mer, beroende o shit jag va påväg o falla ner.
Men jag visste någonstans inuti i min själ, så finns det mer än denna neger i missär.
Jag tror de va musiken som förstod, jag sa hejdå till sos visa fingret o ba drog.
[REFRÄNG]
Nu måste vi dra, ja vi ses väl nån dag.
Jag svär livet blir bättre när man vet vart man ska. x2
Yo,
Jag satt och blicka på min synth med en stråke,
jag fick ett samtal av en polare som satt på kåken.
Det blev ett samtal som ändrade mitt liv,
jag fick en deal på nåt som hette EMI.
Och helt plötsligt gick allt väldigt snabbt,
jag tittade upp mot skyn och ba sa till gud: tack.
Det är så det känns när man uppnår sin dröm,
och man har kämpat hela livet för o få de.
Jag stod på toppen av ett berg o bara skrek ut, jag levde fullt ut - de vet du.
Jag blev en kändis, stor som bara den.
En favoritneger, vilket jävla skämt.
Jag satt där precis på samma bänk i exakt samma park men bara satt o längta hem.
Det var så kallt att jag va tvungen o dra in,
jag svär, jag lämna allt för o skaffa min familj
jag va nästan med om samma fick flytta till behandlingshem och mådde skit!:(
Annons