Kalla dagar.
gamla vägar,
förklarade lögner,
inget mer.

Så många år till en ren skrift.
Slutets hopplöshet inuti vaknar,
hans beröring nedsmutsning vad använd till att bli ren.
Hans stirrande blick bränner på den kant av våra drömmar.

Kalla dagar

Och igen han in.
Det är november och han eftertraktar den lättlurade,
skeletet önskar prisjägare an tusen lögner vinna från den tronen av hemligheten.

Hör honom spy upp framöver en mening till elängighetens lögner.
Se den konstiga handen av tveksamhet sätta sin prägel på den saken.
Insekten tror.
Troendet vår kropp en bärare till honom rättvis den samma.

Pärlor före svin dom är ingeting en blind.
Hävdar till inget och sväljer mitt egna spott av hån,
osynlig kung
dör
parad av sorg slår ner av bedrövelse.

En kärna så bra drar upp tunga på gamla och vissnas känslor.
Den byter lag att bryta ihop nedan den förlöjliga noterna av ett mästerverk,
döden i hans ögon
väntar
spiralens bedömning framkallar in regnet.

Meningslös undersökning översvämmar i den mottagning av bedrägeri.
Hans meningslösa undersökning av den morgonstigningen av bedrägeri.

I det år av hans självständighet
frigör oss av dina utslag
ärva klarheten.

Bra dikt indeed! Vad är bilden ifrån?