Wednesday 13 July 2011 photo 1/2
|
I dimman av denna gryning så kanske du ser att jag kanske kommer tillbaks,
För jag går på stigens slut kant i den mörka skogen alldeles ensam
Och vår jord den fryser, om jag går någon annanstans så blir det kallare
Jag kommer för alltid att sjunka lågt ner där kylan fryser ner mig, där skuggorna rör sig med sina groteska ögon där demonerna lever
Omringad av mörker och en sorgdränkt skugg måne, och dessa ögon kommer från mörkrets förste
Den Eviga skogen väntar på mig i mörkret, en del av den öppna porten till min avdelning tför att släppa lös demonerna
Solen lyser aldrig mer över allt kallt och bortglömda dalarna i skogen
Solen lyser aldrig mer, vart jag en går eller vart jag en står, för jag tror på tragedier
Jag tror på allt som kan skada mig, till allt som finns bort om norr och in till den eviga kylan, till allt som finns bortom norr inom detta begrepp av en evig frost.
Annons