September
Sunday 18 April 2010 photo 1/1
|
Döden är någonting vackert.
Precis som jag kan hänföras av skönheten i människans skapelse kan jag finna en lika stark lidelse för livets slut. Det är vår bräcklighet som gör oss vackra och jag räds den inte mer än att jag låter den påminna mig om att ta vara på min tid. För mig är vetskapen om att vår existens endast är tillfällig kanske den viktigaste vetskap jag besitter. Må vi alla vara ömtåliga och vår framtid oviss men utan ett avslut kan det aldrig finnas mening i en början.
Idag avled en människa som stått mig väldigt nära under hela min barndom, ungdom och i mitt vuxna liv. Hennes död var väntad efter flera års sjukdom som sedan hösten förvärrats och slutligen låtit Henne insomna i frid och utan plågor. 79 år, 4 månader och 24 dagar var den tid Hon gavs och 20 år, 10 månader och 5 dagar var den tid som gavs till mig.
Hon räddade mig, Hon stöttade mig, Hon fanns för mig och Hon älskade mig.
Villkorslöst. Varsamt. Ömt.
Döden är fruktansvärd i många avseenden då den tar våra nära vänner och älskade familj ifrån oss närhelst den behagar. Med orättvisa och största uselhet är den vår största fiende och vårt absoluta förakt. Men idag välkomnar jag dig, min fiende, med en öppen dörr. Du är väntad och du är rättvis. Ge min fågel sina vingar och låt Henne flyga genom min dörr. Efter allt Hon gav mig under sin livstid är det den enda gåva jag har kvar att ge.
Det var med sorg jag tog ett sista farväl av min mormoder på Ljusdals sjukhus men det är med varmaste kärlek jag minns Hennes skratt, Hennes tårar och Hennes sista starka andetag.
Försök att hålla andan i evighet/
Eller torka mina tårar med ett sista andetag
Lilly Ingegärd Kihlman
*1930-11-25 | † 2010-04-18
Med varmaste ömhet,
Ditt barnbarn
Precis som jag kan hänföras av skönheten i människans skapelse kan jag finna en lika stark lidelse för livets slut. Det är vår bräcklighet som gör oss vackra och jag räds den inte mer än att jag låter den påminna mig om att ta vara på min tid. För mig är vetskapen om att vår existens endast är tillfällig kanske den viktigaste vetskap jag besitter. Må vi alla vara ömtåliga och vår framtid oviss men utan ett avslut kan det aldrig finnas mening i en början.
Idag avled en människa som stått mig väldigt nära under hela min barndom, ungdom och i mitt vuxna liv. Hennes död var väntad efter flera års sjukdom som sedan hösten förvärrats och slutligen låtit Henne insomna i frid och utan plågor. 79 år, 4 månader och 24 dagar var den tid Hon gavs och 20 år, 10 månader och 5 dagar var den tid som gavs till mig.
Hon räddade mig, Hon stöttade mig, Hon fanns för mig och Hon älskade mig.
Villkorslöst. Varsamt. Ömt.
Döden är fruktansvärd i många avseenden då den tar våra nära vänner och älskade familj ifrån oss närhelst den behagar. Med orättvisa och största uselhet är den vår största fiende och vårt absoluta förakt. Men idag välkomnar jag dig, min fiende, med en öppen dörr. Du är väntad och du är rättvis. Ge min fågel sina vingar och låt Henne flyga genom min dörr. Efter allt Hon gav mig under sin livstid är det den enda gåva jag har kvar att ge.
Det var med sorg jag tog ett sista farväl av min mormoder på Ljusdals sjukhus men det är med varmaste kärlek jag minns Hennes skratt, Hennes tårar och Hennes sista starka andetag.
Försök att hålla andan i evighet/
Eller torka mina tårar med ett sista andetag
Lilly Ingegärd Kihlman
*1930-11-25 | † 2010-04-18
Med varmaste ömhet,
Ditt barnbarn
Comment the photo
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dadilydoo/453561013/
Visa toppen
Show footer