Next day

Previous day

Wednesday 10 March 2010 photo 1/1

Det är så otroligt svårt att vara positiv... Jag försöker, jag försöker verkligen, men desto trevligare jag är och desto mer jag uppför mig, desto mer verkar folk anta att det är okej att försöka krossa mig med allt dom har.
Jag pratar inte om nån av er, men om mina klass kamrater och min mamma. Mina klasskamrater håller på som dom alltid gör, jag bryr mig inte så mycket, men min mamma...
Ursäkta den dåliga metaforen, men jag känner mig som... nån slags bägare som hon kan använda för att lägga alla hennes skuld känslor, aggresioner och brister i. Nu känns det som om det trevligare och duktigare jag är, desto mer negativa känslor kan hon få plats med i mig.
Det är verkligen hemskt, jag förstår inte riktigt längre. Jag kan bli sur för ingenting. Jag började gråta idag mitt under matten, då vi gick igenom ett prov som jag hade nästan fått alla rätt på, för jag hade problem med att förklara hur jag hade tänkt på en ganska lätt uppgift. Jag vet inte varför jag inte kunde förklara heller, det var bara två steg. Allt jag behövde säga var att jag dividerade med tre och dubblade det. Typ.
Iallafall...jag menar inte att jag började böla, men hela jag började skaka, det kändes som om jag skulle svimma och så helt plötsligt brast jag ut i tårar. Fick gå ut ett tag, och sen så behövde jag klara av alla klass kamrater som frågade varför...
Om vi nu ska använda bägar saken igen. Förr så var det jobbigt för att jag höll på att svämma över, för att mina egna problem och negativa känslor fanns också i bägaren, och jag behövde hantera dom.
Men nu så känns det bara som om jag inte får nån plats i min egen bägare. Som om alla mina egna känslor har knuffats ut och blivit ersatts med min mammas. Det jobbiga är att jag älskar min mamma så mycket... Hon är oftast jätte mysig, och då får jag skuld känslor för att jag har såna här tankar, men hon verkar aldrig riktigt vara samma person när hon väl blir sur.
Det är helt bisärrt. Känns som om jag inte får plats med mer, medans jag samtidigt känner mig helt tom. Jag vet inte riktigt vad det är, men det bästa sättet att beskriva det är bara som ett stort, tomt hål.
Vet inte riktigt vart den kom ifrån... Rättare sagt, jag vet inte riktigt vad det är som saknas som får mig att känna mig så ihålig. Känner mig väldigt liten och borttappad, speciellt efter igår natt. Vaknade mitt i natten av en jobbig dröm. Var nog en liten flicka igen, och jag satt i min mammas knä. Satt och grät om och om igen om att jag ville till min mamma, och han satt där och sa att hon redan var där. Freud hade nog kunnat analysera skiten ur den där.
Jag vet inte riktigt längre, ville bara skriva ner det, det känns alltid bättre efteråt. Längtar tills helgen, och tills våren, och sommarn, och höst, och nästa vinter. Vill bara att tiden ska gå snabbare...
Jag längtar verkligen bort. Vet inte riktigt vart.
Herregud... jag älskar er så jävla mycket. Om det inte var för att jag visste att det fanns folk som ni som brydde er, så vet jag inte vad jag hade gjort. Jag älskar er verkligen.

0 Visa hela listan

Det är så otroligt svårt att vara positiv... Jag försöker, jag försöker verkligen, men desto trevligare jag är och desto mer jag uppför mig, desto mer verkar folk anta att det är okej att försöka krossa mig med allt dom har.
Jag pratar inte om nån av er, men om mina klass kamrater och min mamma. Mina klasskamrater håller på som dom alltid gör, jag bryr mig inte så mycket, men min mamma...
Ursäkta den dåliga metaforen, men jag känner mig som... nån slags bägare som hon kan använda för att lägga alla hennes skuld känslor, aggresioner och brister i. Nu känns det som om det trevligare och duktigare jag är, desto mer negativa känslor kan hon få plats med i mig.
Det är verkligen hemskt, jag förstår inte riktigt längre. Jag kan bli sur för ingenting. Jag började gråta idag mitt under matten, då vi gick igenom ett prov som jag hade nästan fått alla rätt på, för jag hade problem med att förklara hur jag hade tänkt på en ganska lätt uppgift. Jag vet inte varför jag inte kunde förklara heller, det var bara två steg. Allt jag behövde säga var att jag dividerade med tre och dubblade det. Typ.
Iallafall...jag menar inte att jag började böla, men hela jag började skaka, det kändes som om jag skulle svimma och så helt plötsligt brast jag ut i tårar. Fick gå ut ett tag, och sen så behövde jag klara av alla klass kamrater som frågade varför...
Om vi nu ska använda bägar saken igen. Förr så var det jobbigt för att jag höll på att svämma över, för att mina egna problem och negativa känslor fanns också i bägaren, och jag behövde hantera dom.
Men nu så känns det bara som om jag inte får nån plats i min egen bägare. Som om alla mina egna känslor har knuffats ut och blivit ersatts med min mammas. Det jobbiga är att jag älskar min mamma så mycket... Hon är oftast jätte mysig, och då får jag skuld känslor för att jag har såna här tankar, men hon verkar aldrig riktigt vara samma person när hon väl blir sur.
Det är helt bisärrt. Känns som om jag inte får plats med mer, medans jag samtidigt känner mig helt tom. Jag vet inte riktigt vad det är, men det bästa sättet att beskriva det är bara som ett stort, tomt hål.
Vet inte riktigt vart den kom ifrån... Rättare sagt, jag vet inte riktigt vad det är som saknas som får mig att känna mig så ihålig. Känner mig väldigt liten och borttappad, speciellt efter igår natt. Vaknade mitt i natten av en jobbig dröm. Var nog en liten flicka igen, och jag satt i min mammas knä. Satt och grät om och om igen om att jag ville till min mamma, och han satt där och sa att hon redan var där. Freud hade nog kunnat analysera skiten ur den där.
Jag vet inte riktigt längre, ville bara skriva ner det, det känns alltid bättre efteråt. Längtar tills helgen, och tills våren, och sommarn, och höst, och nästa vinter. Vill bara att tiden ska gå snabbare...
Jag längtar verkligen bort. Vet inte riktigt vart.
Herregud... jag älskar er så jävla mycket. Om det inte var för att jag visste att det fanns folk som ni som brydde er, så vet jag inte vad jag hade gjort. Jag älskar er verkligen.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Aiconx Thu 11 Mar 2010 21:07

KÄRLEK <3
du ska få en stor Lupin kram när vi ses D:

- Read more -

QU33NOFH3ARTS Thu 11 Mar 2010 13:35

<3

jag är dålig på att trösta, men jag finns här om du behöver
<3

- Read more -

minnsurgh Thu 11 Mar 2010 00:09

Håller med Zeb. Jag vet hur jävligt det är att prata med sina föräldrar om bajs, för man vill inte göra dem upprörda, men om ens föräldrar är större delen av problemet så får man börja där.

Var stark. Jag älskar dig.
<3

- Read more -

Dafla Thu 11 Mar 2010 07:39

Ja, som jag skrev till Zeb så är det nog det jag måste göra, även om det är obehagligt... Det är ju bara att ta ett djupt andetag och försöka, jag menar, vad är det värsta som kunde hända?

Jag ska göra mitt bästa! Jag älskar dig med! <3

- Read more -

Zebbros Wed 10 Mar 2010 21:44

Jo... vad ska man säga? Jag hoppas du har sagt till din mamma, för det där är inte acceptabelt. >: hon kan ju prata ut, men då får hon ju säga att hon vill göra det och inte lägga alla sina känslor på dig. Du kanske skulle säga det till henne?

Må bra, vi är här för att få dig på solskens humör igen! :D

- Read more -

Dafla Thu 11 Mar 2010 07:37

Jo, jag har tänkt göra det, men det har alltid blivit att man tänker "Nej men hon är ju på bra humör nu, det var nog bara jag som overreagerade" eller att hon inte är hemma... Men jag har planerat att jag ska ta tag i det nästa gång hon är hemma och vi kan prata.

Jag ska försöka! Och ni får mig verkligen på solskens humör!

- Read more -

Anonymous Wed 10 Mar 2010 20:28

Önskar verkligen att jag kunde säga något riktigt otroligt underbart som fick alla dina problem att flyga sin kos.
Uh...
Lilla Karla.
<3

- Read more -

Dafla Wed 10 Mar 2010 20:33

Heh, oroa dig inte, jag behövde mest få ut det. Som jag trodde, det känns bättre när jag väl kunde sätta ord till känslan.

Lilla Teme <3

- Read more -

FemmeBoy Wed 10 Mar 2010 19:55

Uhm, jag önskar jag hade några fina ord nu men....Du kan komma till mig närsomhelst och få en kram när du behöver det, klapp på axeln eller vad du än vill ha. Name it~ Och när det gäller att längta bort-saken, när jag är äldre och har ett eget hem osv, så finns jag där för dig med öppna armar om du vill inte stanna kvar där du är. Jag tror vi har pratat om just det dära innan MEN i dagens läge finns jag här hela tiden, okej?

Och om bägaren, du kan hälla lite i min okej? Av naturen har jag en stor bägare XD

- Read more -