Hon levde inte länge här på jorden Men hon hann säga de tre orden Utanför en bal I en vacker dal Såg hon han som fick hennes hjärta Men ack vad hon fick känna smärta Ty hon dödade sin älskares mod Genom att skänka bort sina ord Men man måste följa sitt sinne Ha det i minne Men en sådan flamma Lika vacker som sin mamma Vinkade farväl i en dörr Vackrare än aldrig förr Hennes älskare blickade bort När hon visade sin kropp Så fort hon såg in i hans blick Visste hon att hon sitt allt fick Känslan av sårbarhet, så skör så skör Han hade en kyrkstör Kärleken är blind Likt en oskuldsfull lind Hon 17 år fyllda nu Men han var redan 37 Hon föll i hans famn så lätt Och allt kändes så rätt Men ögon som inte var ämnade för att skåda detta Såg det som han tyckte kändes som det rätta Han tog vapnet från vakten Från kyrkan hördes andakten Älskaren blåste av pipan Hon han inte började lipa Hon följde sitt hjärtas röst Och kände en stilla tröst När kulan träffade hennes bröst Hördes endast hans röst Hon offrade sitt liv för han Men vem skulle någonsin kunna leva som en man Hennes älskare älskade aldrig hennes själ Bara hennes lilla häl Och resten av hennes kropp För han var välsignad med en snopp Men det blev inte alls samma känsla när hon var död Även fast han söp sig full med mjöd Han som fått hennes ord Kunde aldrig komma bort från denna jord Dom kunde aldrig förenas Men vad kunde egentligen menas Hon stannade på jorden Och påminde honom om orden

Du ska bli skribent.