Jag och Hanna gick satte oss på en stycke brygga nere vid havet, föröskte bjuda änderna på c-vitaminbrus och pratade. Jag babblade en massa och hon babblade en massa och vi är båda hur spännande det är att vi båda är lyckliga. I kärleksbemärkelsen om inte annat.

*

För det är ett som är säkert, Nath är verkligen kär. Tror inte jag kunnat slita tankarna från John hela dagen, även om jag trodde att en hel helg tillsammans skulle innebära att jag skulle klara mig nån dag. Där vi sitter och lyssnar på anden som skrattar åt väldigt konstiga saker och bara hör hur tyst det är så kan jag inte stoppa en tår eller två från att trilla ner min kind.

För han gör mig lycklig. Han är på riktigt och än ett tag får jag behålla han. Jag känner mig som 14 och kär idag igen. Vill bara skrika ut i hela värden vad jag hittat och vad han gör för mig. Hur mycket det pirrar i min mage då jag tänker på han och hur mycket jag önskar att hans famn vore ett steg bakom mig hela tiden.

<3 John

Så sjukt glad för din skull.