Monday 21 September 2009 photo 1/4
|
ni behöver inte läsa denna texten heller, kommer bara nämna att jag inte orkar vara jane lilliehorn längre.
jag har förstått att folket runt mig inte förstår ett piss. jag kan verkligen inte.. det funkar inte, jag klarar inte, alla dessa fake leenden det är så uttjatat. ett leende på läpparna på mig är som linda rosings pattar skulle vara äkta. och att verkligen ingen ser. hur jag känner mig som en stor jävla skugga, bortom skitsnack så finns det en tanke. runt allting, det är redan uträknat hur det ska vara. & det som räknade kan fan inte har räknat rätt för så här ska det fan inte vara.. jag är trött på att vara jane lilliehorn, det är så jävla tungt att bära på alla rykten. allt skitsnack, ni kommer ju inte förstå direkt hur jag känner, för det är ju mig ni spottar , trampar & loskar på. vem e jane? - hobyhoran. - jaha hon.
dom orden har jag hört ett antal gånger, och dom skär i mitt hjärta hur djupt som helst. jag kanske inte direkt har visat den bästa sidan utan mig, för den kan ju direkt inte visa eftersom att dom jag försöker visa det för har ju hört bakåt snacket om just hon janelilliehorn./hobyhoran. jag känner mig så jävla ofräsch. som en smutsfläck i detta samhället. men jag har också hört fina ord från endel. & utan dom hade jag tappat mitt självförtroende helt, det e så löst nu på mitt förtroende på mig själv så det finns inte. ibland kan jag helt enkelt bara börja skaka, få panikångest. vill skrika det högsta jag kan, men det går inte, jag kan inte släppa ut allt. jag har ingen att göra det hos. och tack vare all denna pressen jag har över mig för att jag just har dessa rykten, skitsnack dödar mig inombords. som en liten flicka, utan pappa. utan riktiga vänner, utan självförtroende, utan någonting alls.. hon har ingeting kvar.. jag sitter ensam här & undrar var vi hamnar härnäst? på andra sidan jorden får jag tid till ingeting. ni behöver inte lyssna på mig, jag har aldrig bett er. men jag förstår dig. om du inte vill vara med mig, det är helt enkelt dom smällarna jag får ta ibland när jag är jane så är det så. så får det bli och det är så det alltid kommer att vara, jag försöker få endel att inse att jag inte är som mina rykten säger att jag är, just darför stör jag mig så grovt mycket på folk som tror saker om mig och snackar skit och som aldrig ens har snackat med mig? det dödar mig att kärleken går ikras hos mig. och jag vet enkelt inte vart jag fan ska ta vägen. jag vill långt härifrån, jag vill till min pappa
jag har förstått att folket runt mig inte förstår ett piss. jag kan verkligen inte.. det funkar inte, jag klarar inte, alla dessa fake leenden det är så uttjatat. ett leende på läpparna på mig är som linda rosings pattar skulle vara äkta. och att verkligen ingen ser. hur jag känner mig som en stor jävla skugga, bortom skitsnack så finns det en tanke. runt allting, det är redan uträknat hur det ska vara. & det som räknade kan fan inte har räknat rätt för så här ska det fan inte vara.. jag är trött på att vara jane lilliehorn, det är så jävla tungt att bära på alla rykten. allt skitsnack, ni kommer ju inte förstå direkt hur jag känner, för det är ju mig ni spottar , trampar & loskar på. vem e jane? - hobyhoran. - jaha hon.
dom orden har jag hört ett antal gånger, och dom skär i mitt hjärta hur djupt som helst. jag kanske inte direkt har visat den bästa sidan utan mig, för den kan ju direkt inte visa eftersom att dom jag försöker visa det för har ju hört bakåt snacket om just hon janelilliehorn./hobyhoran. jag känner mig så jävla ofräsch. som en smutsfläck i detta samhället. men jag har också hört fina ord från endel. & utan dom hade jag tappat mitt självförtroende helt, det e så löst nu på mitt förtroende på mig själv så det finns inte. ibland kan jag helt enkelt bara börja skaka, få panikångest. vill skrika det högsta jag kan, men det går inte, jag kan inte släppa ut allt. jag har ingen att göra det hos. och tack vare all denna pressen jag har över mig för att jag just har dessa rykten, skitsnack dödar mig inombords. som en liten flicka, utan pappa. utan riktiga vänner, utan självförtroende, utan någonting alls.. hon har ingeting kvar.. jag sitter ensam här & undrar var vi hamnar härnäst? på andra sidan jorden får jag tid till ingeting. ni behöver inte lyssna på mig, jag har aldrig bett er. men jag förstår dig. om du inte vill vara med mig, det är helt enkelt dom smällarna jag får ta ibland när jag är jane så är det så. så får det bli och det är så det alltid kommer att vara, jag försöker få endel att inse att jag inte är som mina rykten säger att jag är, just darför stör jag mig så grovt mycket på folk som tror saker om mig och snackar skit och som aldrig ens har snackat med mig? det dödar mig att kärleken går ikras hos mig. och jag vet enkelt inte vart jag fan ska ta vägen. jag vill långt härifrån, jag vill till min pappa
i ur och skur, dag som natt..
jag alskar dig <3
Även om vi inte känner varandra så värst bra, så finns jag här!
Försök att inte ta åt dig av det dom säger.<3
Du är fin så är det bara.
jag kanske inte har varit en sån bra kompis. men jag älskar dig hur mkt som helst.
du har hjälpt mig och jag ska försöka hjälpa dig på alla sätt!
jag vill inte att du ska försvinna ur mitt liv.
<3
du har varit en helt underbar person & kompis mot mig. vi har bråkat, visst? men det finns väl ändå ingen vänskap utan bråk. eller hur gumman? jag älskar dig josefin verbanac.<br />
<br />
<3
bara sej till mej eller ngt.
och dt andra, du är fan ingen hora?
man kan ju inte hjälpa att du e snygg
och att alla killar springer efter dej!
jane du e parfekt som du är. dt finns bara en orginal jane lilliehorn. och hon e du
<3
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/damnhottie/411145895/