Sunday 17 June 2012 photo 1/1
|
Smärtan inombords är ju grymt stor... saknaden är större!
Fattar inte att man kan känna sig så övergiven fast man har sin bästa vän vid sin sida!
grejen är den att hon finns där vilket inte mkt annat gör som fattas inom mig, o de gör ont att sakna, de gör ont att man känner sig som en främling för sina familjemedlemmar... de gör ont att man ska behöva se dom så lyckliga på bilder o känna att där kunde jag ha varit med och vi kunde haft kul allihopa.. men nu är de inte så, man är som en främling sen man flyttade till foster som 4 åring man glömdes typ bort och blev utstött för att man verkar ha de så jävla mkt bättre hos fosterföräldrarna visst man har de skitbra men dom saknas enormt mkt... man har knappt kontakt o inget förändras heller, vad fan mer ska man behöva försöka ändra på?!
Aja skitsamma, allt känns bara piss just nu så Godnatt ...
Annons