January
Saturday 30 May 2009 photo 1/1
|
Det var på en skola det här hände...
Två kompisar som gick i nian, satt en fredags-eftermiddag i cafeterian och gjorde ingenting.
Plötsligt började den ena kompisen att sucka och tittade upp i taket.
Den andra kompisen frågade vad som stod på.
- kom så går vi, så att du kan berätta för mig, sa kompisen och så gick dom iväg. Kompisen berättade att hon var så himla kär i en kille men att hon inte vågade säga något till honom. Den andra kompisen nickade, tröstade henne och så gick dom iväg.
nästa dag fick den ena kompisen en massa frågor om hur hon kunde vara kär i honom och liknande. Kompisen förstod direkt hur dom hade fått reda på det. Den andra kompisen hade gjort så förut, men nu fick hon nog! Hon lovade sig själv att aldrig säga ett ord till henne igen.
Nästa fredag satt dom i cafeterian igen och än en gång började den ena kompisen att sucka och titta upp i taket. Den andra kompisen frågade än en gång vad som stod på. Dom gick iväg och kompisen sa:
- det är bara en flicka som jag hatar just nu... och sen gick hon iväg. Kompisen förstod inte, men tvingades strunta i det och gick efter kompisen.
Nästa fredag var det samma visa, men den här gången sa kompisen:
- Det är bara en flicka som jag inte kan förstå mig på... och sen gick hon iväg, och det fortsatte. Varje fredag i cafeterian sa kompisen någonting om den där flickan, men den andra kompisen visste inte vem. Och varje gång började hon med orden: det är bara en flicka...
Nu hade det blivit skolavslutning och kompisen hade börjat prata om flickan någonstans i februari och den andra kompisen visste fortfarande inte vem hon pratade om.
efter skolavslutningen satte dom sig i cafeterian och kompisen började än en gång att titta upp i taket och sucka. Då sa den andra:
- nu har du gjort det i flera månader, och jag vet fortfarande inte vem du pratar om. Nu får du fan berätta!
- vilken fin skolavslutning...
- nu tar du fan och berättar!!!!
- ...
Kompisen tryckte upp henne mot väggen och väste:
- Säg...
- Det är bara en flicka som inte förstår någonting och som jag trodde jag kunde lita på, men jag trodde fel... Och den flickan som jag har hatat så länge, vet fortfarande inte vad hon har gjort.
Kompisen som var upptryckt mot väggen satte nu in hennes långa nagel i kompisens arm så att hon tvingades släppa och sparkade henne mitt i magen så att hon trycktes iväg. Kompisen satt nu på golvet, med ett rivsår på armen och ett stort sko-märke på den vita siden-klänningen. Kompisen, som blev upptryckt mot väggen, som har stått ut med all skit hon fått. Hon stod nu framför henne och sa det hon hade velat säga för länge sen...
- Och den där flickan... Det är du.. sa hon och gick sin väg.
dom två före detta bästa vännerna möttes aldrig och ville aldrig mötas igen.
lägg upp den här på din bdb om du vill ha kvar dina bästa vänner för evigt..
Två kompisar som gick i nian, satt en fredags-eftermiddag i cafeterian och gjorde ingenting.
Plötsligt började den ena kompisen att sucka och tittade upp i taket.
Den andra kompisen frågade vad som stod på.
- kom så går vi, så att du kan berätta för mig, sa kompisen och så gick dom iväg. Kompisen berättade att hon var så himla kär i en kille men att hon inte vågade säga något till honom. Den andra kompisen nickade, tröstade henne och så gick dom iväg.
nästa dag fick den ena kompisen en massa frågor om hur hon kunde vara kär i honom och liknande. Kompisen förstod direkt hur dom hade fått reda på det. Den andra kompisen hade gjort så förut, men nu fick hon nog! Hon lovade sig själv att aldrig säga ett ord till henne igen.
Nästa fredag satt dom i cafeterian igen och än en gång började den ena kompisen att sucka och titta upp i taket. Den andra kompisen frågade än en gång vad som stod på. Dom gick iväg och kompisen sa:
- det är bara en flicka som jag hatar just nu... och sen gick hon iväg. Kompisen förstod inte, men tvingades strunta i det och gick efter kompisen.
Nästa fredag var det samma visa, men den här gången sa kompisen:
- Det är bara en flicka som jag inte kan förstå mig på... och sen gick hon iväg, och det fortsatte. Varje fredag i cafeterian sa kompisen någonting om den där flickan, men den andra kompisen visste inte vem. Och varje gång började hon med orden: det är bara en flicka...
Nu hade det blivit skolavslutning och kompisen hade börjat prata om flickan någonstans i februari och den andra kompisen visste fortfarande inte vem hon pratade om.
efter skolavslutningen satte dom sig i cafeterian och kompisen började än en gång att titta upp i taket och sucka. Då sa den andra:
- nu har du gjort det i flera månader, och jag vet fortfarande inte vem du pratar om. Nu får du fan berätta!
- vilken fin skolavslutning...
- nu tar du fan och berättar!!!!
- ...
Kompisen tryckte upp henne mot väggen och väste:
- Säg...
- Det är bara en flicka som inte förstår någonting och som jag trodde jag kunde lita på, men jag trodde fel... Och den flickan som jag har hatat så länge, vet fortfarande inte vad hon har gjort.
Kompisen som var upptryckt mot väggen satte nu in hennes långa nagel i kompisens arm så att hon tvingades släppa och sparkade henne mitt i magen så att hon trycktes iväg. Kompisen satt nu på golvet, med ett rivsår på armen och ett stort sko-märke på den vita siden-klänningen. Kompisen, som blev upptryckt mot väggen, som har stått ut med all skit hon fått. Hon stod nu framför henne och sa det hon hade velat säga för länge sen...
- Och den där flickan... Det är du.. sa hon och gick sin väg.
dom två före detta bästa vännerna möttes aldrig och ville aldrig mötas igen.
lägg upp den här på din bdb om du vill ha kvar dina bästa vänner för evigt..
Visa toppen
Show footer