November
Wednesday 7 April 2010 photo 1/1
|
Det här har hänt en liten flicka.
Det första jag hörde var skrik, arga skrik.Det var min pappa som skrek på mig att jag skulle komma.Men jag vill inte komma för jag vet vad som väntar.För igår så kom jag inte hem i tid och nu får jag ta smällen för det...Jag gick långsamt in till honom,och det första jag såg var piskan...den hemska piskan.Det är ett svart brett läderbälte.Jag fick klä av mig och ställa mig mot väggen,medans min far piskade mig tills jag grät och skrek -FÖRLÅT!
Men han brydde sig inte. Efter han piskade mig så så slog han mig hårt i magen, det sved. Sen slängde han ner mig på golvet och började sparka på mig. Sen gick han och skrek nått tillbaka till mig. Men jag hörde inte vad det var, för där låg jag. Jag kunde knappt andas efter alla slagen i magen... Eller stå, för mina ben var som förlamade. När jag kände på min rygg så kände jag blod som rann ner efter såren av piskan över min rygg. Jag började gråta, och jag ber´, jag ber till gud och undrar... Vad har jag gjort för fel? Eller är jag bara menad till ett sånt här liv? Nått måste det ju vara eftersom jag nu sitter på knä vid sjukhus sängen och ber för mitt liv. För inatt så stack min far en kniv i mig och jag vet inte om jag överlever, men jag vet inte ens om jag vill överleva, jag vill kanske bara dö, bara fösvinna från allt... Fönstret är öppet på mitt rum, jag ligger på den 8:e våningen. Jag reser mig upp det gör ont men jag måste... Fönstret är inte långt borta nu.. det går långsamt men ja kommer närmare.. när jag är framme så kliver ja upp på fönsterbrädan. Det är kallt, nu gråter jag och låter mig känna dom kalla tårarna rinna ner för mina små kinder. Och då hoppar jag... Det här var det sista du hörde från mig... Jag hette Josefine och jag var 5 år... du kan hjälpa... genom att sätta in denna på din bilddagbok och tänka efter på hur många som har det svårt...
Men SNÄLLA kopiera denna ifall du är emot barn misshandel
Det första jag hörde var skrik, arga skrik.Det var min pappa som skrek på mig att jag skulle komma.Men jag vill inte komma för jag vet vad som väntar.För igår så kom jag inte hem i tid och nu får jag ta smällen för det...Jag gick långsamt in till honom,och det första jag såg var piskan...den hemska piskan.Det är ett svart brett läderbälte.Jag fick klä av mig och ställa mig mot väggen,medans min far piskade mig tills jag grät och skrek -FÖRLÅT!
Men han brydde sig inte. Efter han piskade mig så så slog han mig hårt i magen, det sved. Sen slängde han ner mig på golvet och började sparka på mig. Sen gick han och skrek nått tillbaka till mig. Men jag hörde inte vad det var, för där låg jag. Jag kunde knappt andas efter alla slagen i magen... Eller stå, för mina ben var som förlamade. När jag kände på min rygg så kände jag blod som rann ner efter såren av piskan över min rygg. Jag började gråta, och jag ber´, jag ber till gud och undrar... Vad har jag gjort för fel? Eller är jag bara menad till ett sånt här liv? Nått måste det ju vara eftersom jag nu sitter på knä vid sjukhus sängen och ber för mitt liv. För inatt så stack min far en kniv i mig och jag vet inte om jag överlever, men jag vet inte ens om jag vill överleva, jag vill kanske bara dö, bara fösvinna från allt... Fönstret är öppet på mitt rum, jag ligger på den 8:e våningen. Jag reser mig upp det gör ont men jag måste... Fönstret är inte långt borta nu.. det går långsamt men ja kommer närmare.. när jag är framme så kliver ja upp på fönsterbrädan. Det är kallt, nu gråter jag och låter mig känna dom kalla tårarna rinna ner för mina små kinder. Och då hoppar jag... Det här var det sista du hörde från mig... Jag hette Josefine och jag var 5 år... du kan hjälpa... genom att sätta in denna på din bilddagbok och tänka efter på hur många som har det svårt...
Visa toppen
Show footer