Sunday 30 March 2008 photo 1/2
|
Polisen borde höra av sig till oss och be om ursäkt. Man behandlar inte barn på det sätt som de gjort, säger Adel och Dania Dallal vars son var en av pojkarna som polisen stoppade.
På kvällen den 20 februari stoppades fem pojkar i 12-årsåldern på väg hem från fritidsgården av polisen, misstänkta för rån. I tre kvart fick de stå uppställda mot en vägg. Förbipasserande blev upprörda över hur pojkarna behandlades. Polisen tillbakavisar alla anklagelser om att ha handlat fel.
MALMÖ. Här är pojkarnas, föräldrarnas och vittnenas berättelse om vad som hände kvällen den 20 februari och tiden efteråt.
Det var sportlov och de fem pojkarna, 12 och 13 år gamla, var på väg hem från Johannesskolans fritidsgård. De flesta av dem bor på Möllevången. Klockan var åtta på kvällen och temperaturen låg runt nollstrecket. När de gick på Ängelholmsgatan stannade en polisbil framför dem. Två poliser steg ut och sa åt pojkarna att ställa sig mot en husvägg med ansiktet mot väggen. Några minuter senare kom två bilar till och en polishund. Polisen undersökte pojkarnas kläder utan att hitta något.
– De skrek att vi skulle ställa oss mot väggen. När vi frågade polisen vad vi gjort svarade de ”det vet ni”, berättar en av pojkarna.
– De sa till oss att vi inte fick prata. När jag gjorde det ändå lyfte de iväg mig som en kattunge, berättar en annan av pojkarna.
Minuterna rann i väg och fem sex personer stannade och tittade på det som hände. Flera av åskådarna var upprörda över hur pojkarna behandlades. En av dem var Shai Mulinari:
– Jag reagerade starkt på det jag såg. När jag kom dit hade de redan stått där i kylan i tjugo minuter. Det kändes väldigt fel att se barn stå uppställda mot en vägg på det sättet. Vi var många som försökte prata med polisen men de var inte särskilt tillmötesgående.
En stund senare kom Maria Dahl. Hon blev också mycket upprörd:
– Det var en offentlig förnedring. Att se barnen stå där samtidigt som en skällande polishund går bakom dem var hemskt. Man behandlar inte barn på det sättet oavsett var de är misstänkta för.
Maria Dahl sa till polisen:
– Jag godtar inte att barn ska stå mot en vägg.
Polisen svarade:
– Du åker ifrån här nu.
Maria Dahl fick också svaret ”tänk på offret” från polisen när hon frågade vad pojkarna gjort och att pojkarna ställts upp ”för att sådana som du inte ska råka illa ut”.
Fler poliser anlände. Efter en dryg halvtimme fick pojkarna vända sig om mot en bil som rullade förbi.
– Vi förstod att personen i bilen hade blivit rånad eller något sådant och skulle se om det var vi som hade gjort det, säger en av pojkarna.
Efter omkring fyrtiofem minuter sattes pojkarna i polisbilar:
– Jag frågade vad vi gjort och polisen svarade ”du har varit på fel plats. Möllevångstorget är ingen bra miljö på kvällen”. Jag förstod ingenting. Jag bor ju på Möllevången. Och varför skulle de ställa mig mot en vägg bara för att jag är i fel miljö. Och varför ställdes inte andra killar i vår ålder som var på gatan upp mot väggen? säger en av pojkarna.
Han är son till Adel och Dania Dallal. Klockan 21 ringde på dörren hos familjen. Utanför stod två poliser med deras son:
– Jag var övertygad om att min son blivit rånad. När jag frågade polisen varför de kört min son hem sa de bara att han vistats i fel miljö. Och så höll de ett långt tal om hur man ska uppfostra barn precis som om vi var dåliga föräldrar. De sa att vi inte skulle lita alltför mycket på vår son eftersom ”barn ljuger”. Jag sa att vi inte tycker att Möllevången är en dålig miljö. Vi bor här. Och vi tycker inte att det är fel att låta en trettonåring gå hem med sina vänner från fritidsgården en kväll klockan åtta.
När Maria Dahl kom hem skrev hon omedelbart en insändare till Sydsvenskan. Dagen efter läste hon i tidningen att det inträffat två rån kvällen innan och hon förstod att det var dem som pojkarna misstänkts för.
Efter en vecka kom Maria Dahls insändare in. Ytterligare en vecka senare svarade polisens informationschef på insändaren och det var då som pojkarna och deras familjer för första gången fick reda på att pojkarna varit misstänkta för två rån.
Tre veckor efter händelsen fick familjen Dallal ett brev från socialtjänsten. I brevet kallades de till möte eftersom deras son var misstänkt för delaktighet i ett rån.
– Vi blev chockade, säger Adel Dallal som gick till mötet med socialsekreteraren tillsammans med Maria Dahl.
Socialsekreteraren berättade att polisens brottmisstanke kommer att finnas i sonen akt även om han inte har gjort något brott.
Adel Dallal fick se de två polisanmälningar som var anledningen till gripandet. Det visade sig att ett av rånen inträffat när pojkarna stod uppställda mot väggen. Det andra hade skett vid Stadshuset klockan 19.50 till 19.59, enligt brottsoffret. Enligt offret var rånarna fem pojkar i 13-14 årsåldern.
– Ingripandet på Ängeholmsgatan var klockan 20 och så snabbt skulle ingen hinna gå från brottsplatsen, säger Maria Dahl.
Ännu har familjerna inte hört någonting från polis eller åklagare.
– Vi vet inte om misstankarna kvarstår eller om de är avskrivna, säger Adel Dallal.
Han son och de två kompisar som Sydsvenskan träffade i går säger att de inte har några mardrömmar om det som hände:
– Men varje gång jag ser en polis blir jag rädd, säger sonen.
http://sydsvenskan.se/malmo/article312193.ece
Det var sportlov och de fem pojkarna, 12 och 13 år gamla, var på väg hem från Johannesskolans fritidsgård. De flesta av dem bor på Möllevången. Klockan var åtta på kvällen och temperaturen låg runt nollstrecket. När de gick på Ängelholmsgatan stannade en polisbil framför dem. Två poliser steg ut och sa åt pojkarna att ställa sig mot en husvägg med ansiktet mot väggen. Några minuter senare kom två bilar till och en polishund. Polisen undersökte pojkarnas kläder utan att hitta något.
– De skrek att vi skulle ställa oss mot väggen. När vi frågade polisen vad vi gjort svarade de ”det vet ni”, berättar en av pojkarna.
– De sa till oss att vi inte fick prata. När jag gjorde det ändå lyfte de iväg mig som en kattunge, berättar en annan av pojkarna.
Minuterna rann i väg och fem sex personer stannade och tittade på det som hände. Flera av åskådarna var upprörda över hur pojkarna behandlades. En av dem var Shai Mulinari:
– Jag reagerade starkt på det jag såg. När jag kom dit hade de redan stått där i kylan i tjugo minuter. Det kändes väldigt fel att se barn stå uppställda mot en vägg på det sättet. Vi var många som försökte prata med polisen men de var inte särskilt tillmötesgående.
En stund senare kom Maria Dahl. Hon blev också mycket upprörd:
– Det var en offentlig förnedring. Att se barnen stå där samtidigt som en skällande polishund går bakom dem var hemskt. Man behandlar inte barn på det sättet oavsett var de är misstänkta för.
Maria Dahl sa till polisen:
– Jag godtar inte att barn ska stå mot en vägg.
Polisen svarade:
– Du åker ifrån här nu.
Maria Dahl fick också svaret ”tänk på offret” från polisen när hon frågade vad pojkarna gjort och att pojkarna ställts upp ”för att sådana som du inte ska råka illa ut”.
Fler poliser anlände. Efter en dryg halvtimme fick pojkarna vända sig om mot en bil som rullade förbi.
– Vi förstod att personen i bilen hade blivit rånad eller något sådant och skulle se om det var vi som hade gjort det, säger en av pojkarna.
Efter omkring fyrtiofem minuter sattes pojkarna i polisbilar:
– Jag frågade vad vi gjort och polisen svarade ”du har varit på fel plats. Möllevångstorget är ingen bra miljö på kvällen”. Jag förstod ingenting. Jag bor ju på Möllevången. Och varför skulle de ställa mig mot en vägg bara för att jag är i fel miljö. Och varför ställdes inte andra killar i vår ålder som var på gatan upp mot väggen? säger en av pojkarna.
Han är son till Adel och Dania Dallal. Klockan 21 ringde på dörren hos familjen. Utanför stod två poliser med deras son:
– Jag var övertygad om att min son blivit rånad. När jag frågade polisen varför de kört min son hem sa de bara att han vistats i fel miljö. Och så höll de ett långt tal om hur man ska uppfostra barn precis som om vi var dåliga föräldrar. De sa att vi inte skulle lita alltför mycket på vår son eftersom ”barn ljuger”. Jag sa att vi inte tycker att Möllevången är en dålig miljö. Vi bor här. Och vi tycker inte att det är fel att låta en trettonåring gå hem med sina vänner från fritidsgården en kväll klockan åtta.
När Maria Dahl kom hem skrev hon omedelbart en insändare till Sydsvenskan. Dagen efter läste hon i tidningen att det inträffat två rån kvällen innan och hon förstod att det var dem som pojkarna misstänkts för.
Efter en vecka kom Maria Dahls insändare in. Ytterligare en vecka senare svarade polisens informationschef på insändaren och det var då som pojkarna och deras familjer för första gången fick reda på att pojkarna varit misstänkta för två rån.
Tre veckor efter händelsen fick familjen Dallal ett brev från socialtjänsten. I brevet kallades de till möte eftersom deras son var misstänkt för delaktighet i ett rån.
– Vi blev chockade, säger Adel Dallal som gick till mötet med socialsekreteraren tillsammans med Maria Dahl.
Socialsekreteraren berättade att polisens brottmisstanke kommer att finnas i sonen akt även om han inte har gjort något brott.
Adel Dallal fick se de två polisanmälningar som var anledningen till gripandet. Det visade sig att ett av rånen inträffat när pojkarna stod uppställda mot väggen. Det andra hade skett vid Stadshuset klockan 19.50 till 19.59, enligt brottsoffret. Enligt offret var rånarna fem pojkar i 13-14 årsåldern.
– Ingripandet på Ängeholmsgatan var klockan 20 och så snabbt skulle ingen hinna gå från brottsplatsen, säger Maria Dahl.
Ännu har familjerna inte hört någonting från polis eller åklagare.
– Vi vet inte om misstankarna kvarstår eller om de är avskrivna, säger Adel Dallal.
Han son och de två kompisar som Sydsvenskan träffade i går säger att de inte har några mardrömmar om det som hände:
– Men varje gång jag ser en polis blir jag rädd, säger sonen.
http://sydsvenskan.se/malmo/article312193.ece
Annons