January
Thursday 19 March 2009 photo 1/2
|
söööt??
idag i skolan var det ett helvete som vanligt men ey, jag klarar av det nu iallafall :)
(obs, detta skriver jag INTE för att få uppmärksamhet. Utan jag vill berätta vad som kan hända om man tänker så fel som jag gör ibland)
och för er som inte vet (alla) så kanske ni vill veta vad som hände i karlskrona som fick mig att sticka hem... Jo det var såhär att jag hade TOTALT kompisförbud, knappast så jag fick träffa daniel. Men aja.. och vi hade sagt att om jag inte skötte skolan skulle jag inte få åka hem på helgerna, så kom dagen.. ahjo det började med att alla i klassen skulle läsa en bokjävel och jag hadr ju redan läst ut den. Men jag fick inga andra uppgifter fast jag bad om det.. efter ett tag av tjatande om andra uppgifter skulle dem lyssna på boken istället för att läsa och då fick jag damp! jag sa ingen men jag tog på min hörlurarna, och då bad hon mig att stänga av musiken och jag gjorde som hon sa fast ah hon blev bara arg över ingenting. Den sista lektionen var jag hos kuratorn fast det visste tydligen inte läraren och det räknas visst som skolk på den skolan om man inte säger till, även om kuratorn kan bekräfta att jag var där. Så min "klassföreståndare"(som det heter där) hade ringt hem när jag kom och då sa helena att jag inte fick åka hem på helgen, men jag förklarade allt men hon bara sket i det. Sen fick jag panik för att jag inte fick åka hem den helgen MIN EGEN MAMMA HADE FÖDELSEDAG!
Jag sa typ ; fyfan för dig till helena och stängde in mig på rummet. Då sa hon att jag skulle sticka, så jag började packa. Men samtidigt ringde hon henric...
När han kom hem blev det fart i käften på honom och han sa blandannat att jag var ett luder och att alla hatade mig, mamma ville inte ha med mig å göra och massa såna saker sa en VUXEN MAN till en fosterhemsplacerad fjortonåring...
Han var färdigskrikt efter en halvtimme och gick ut ur mitt rum. Det första jag gjorde var att ta upp telefonen och ringa polisen.
Polisen var påväg och jag packade gråtandes, sen kom henric in på mitt rum och tvingade mig säga förlåt för ingenting.. men jag ville fortfarande hem!
Jag missade tåget så det var bara till att smsa daniel så fick han komma och hämta mig.
Jag skulle precis gå och snutarna hade inte kommit så jag ringde upp igen och sa att dem kunde vända och köra hem igen. När jag satt och väntade på brovägen kom henric, och det sista han sa då var ; du har inte ångrat dig?.
Och nej det hadejag inte för jag skulle utn tvekan hem.
Sen kom jag hem och nu funkar det mellan mamma och mig igen, så alla lova mig en sak? hata ALDRIG dina föräldrar... och visst detta jag har berättat kanske inte låter så tufft men när man är 7 mil hemifrån utan vänner eller familj är allt bara ett rent helvete.
puss!
idag i skolan var det ett helvete som vanligt men ey, jag klarar av det nu iallafall :)
(obs, detta skriver jag INTE för att få uppmärksamhet. Utan jag vill berätta vad som kan hända om man tänker så fel som jag gör ibland)
och för er som inte vet (alla) så kanske ni vill veta vad som hände i karlskrona som fick mig att sticka hem... Jo det var såhär att jag hade TOTALT kompisförbud, knappast så jag fick träffa daniel. Men aja.. och vi hade sagt att om jag inte skötte skolan skulle jag inte få åka hem på helgerna, så kom dagen.. ahjo det började med att alla i klassen skulle läsa en bokjävel och jag hadr ju redan läst ut den. Men jag fick inga andra uppgifter fast jag bad om det.. efter ett tag av tjatande om andra uppgifter skulle dem lyssna på boken istället för att läsa och då fick jag damp! jag sa ingen men jag tog på min hörlurarna, och då bad hon mig att stänga av musiken och jag gjorde som hon sa fast ah hon blev bara arg över ingenting. Den sista lektionen var jag hos kuratorn fast det visste tydligen inte läraren och det räknas visst som skolk på den skolan om man inte säger till, även om kuratorn kan bekräfta att jag var där. Så min "klassföreståndare"(som det heter där) hade ringt hem när jag kom och då sa helena att jag inte fick åka hem på helgen, men jag förklarade allt men hon bara sket i det. Sen fick jag panik för att jag inte fick åka hem den helgen MIN EGEN MAMMA HADE FÖDELSEDAG!
Jag sa typ ; fyfan för dig till helena och stängde in mig på rummet. Då sa hon att jag skulle sticka, så jag började packa. Men samtidigt ringde hon henric...
När han kom hem blev det fart i käften på honom och han sa blandannat att jag var ett luder och att alla hatade mig, mamma ville inte ha med mig å göra och massa såna saker sa en VUXEN MAN till en fosterhemsplacerad fjortonåring...
Han var färdigskrikt efter en halvtimme och gick ut ur mitt rum. Det första jag gjorde var att ta upp telefonen och ringa polisen.
Polisen var påväg och jag packade gråtandes, sen kom henric in på mitt rum och tvingade mig säga förlåt för ingenting.. men jag ville fortfarande hem!
Jag missade tåget så det var bara till att smsa daniel så fick han komma och hämta mig.
Jag skulle precis gå och snutarna hade inte kommit så jag ringde upp igen och sa att dem kunde vända och köra hem igen. När jag satt och väntade på brovägen kom henric, och det sista han sa då var ; du har inte ångrat dig?.
Och nej det hadejag inte för jag skulle utn tvekan hem.
Sen kom jag hem och nu funkar det mellan mamma och mig igen, så alla lova mig en sak? hata ALDRIG dina föräldrar... och visst detta jag har berättat kanske inte låter så tufft men när man är 7 mil hemifrån utan vänner eller familj är allt bara ett rent helvete.
puss!
Comment the photo
nej usch stackare, om du vill snacka så finns ag såduvet, bra att du och din mamma kommer överens <3
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ddaniels/345039967/
Visa toppen
Show footer