October
Thursday 3 December 2009 photo 2/2
|
Nu sitter man på samma vanliga platts och lyssnar på den gammla vanliga musiken. Gör det helt vanliga, om och om igen.
Sitter och tänker håller gråten, vet inte vad man ska göra med livet egentligen.
Om man en gång har blivit glad, Blir man aldrig glad igen. Man känner bara hur ord och svek skaver mot hjärnan, och hur man känner den grymmt jobbiga ångestkänslan.
Vet inte varför jag inte skrattar, på riktigt.
Vet inte varför det blir så svårt hela tiden.
Jag vet inte heller vad för slags glädje jag känner. Om jag alls känner glädje.
Jag har inte glömmt vad ni gjorde mot mig. Det kommer finnas kvar och kommer skava mot mina sår.
Det ända som jag känner nu är svidigt i halsen, jag vill komma bort.
Jag vill kunna krama om dig så hårt jag bara kan och bara gråta.
Jag vill kunna visa för dig hur mycket du har gjort mig ledsen..
Jag vill också kunna skrika åt dig och säga det jag vill säga.
Men nej, det blir aldrig av. Jag håller käft istället.
Tänk om jag dog ikväll, och aldrig fanns imorgon.
Hur skulle det kännas för dig då. Hade du kanske följt med mig, eller bara leva ditt liv nere på jorden.
Jag hade bett dig stanna på jorden, leva ditt liv. Bli glad och vara med dem du tycker om. Och glömma mig så fort du kan.
Jag skulle följa dig vart du än gick.. Jag skulle aldrig släppa dig.
Vara den som skyddar dig, ger dig hopp.
Jag skulle vara din osynliga ängel..
Sitter och tänker håller gråten, vet inte vad man ska göra med livet egentligen.
Om man en gång har blivit glad, Blir man aldrig glad igen. Man känner bara hur ord och svek skaver mot hjärnan, och hur man känner den grymmt jobbiga ångestkänslan.
Vet inte varför jag inte skrattar, på riktigt.
Vet inte varför det blir så svårt hela tiden.
Jag vet inte heller vad för slags glädje jag känner. Om jag alls känner glädje.
Jag har inte glömmt vad ni gjorde mot mig. Det kommer finnas kvar och kommer skava mot mina sår.
Det ända som jag känner nu är svidigt i halsen, jag vill komma bort.
Jag vill kunna krama om dig så hårt jag bara kan och bara gråta.
Jag vill kunna visa för dig hur mycket du har gjort mig ledsen..
Jag vill också kunna skrika åt dig och säga det jag vill säga.
Men nej, det blir aldrig av. Jag håller käft istället.
Tänk om jag dog ikväll, och aldrig fanns imorgon.
Hur skulle det kännas för dig då. Hade du kanske följt med mig, eller bara leva ditt liv nere på jorden.
Jag hade bett dig stanna på jorden, leva ditt liv. Bli glad och vara med dem du tycker om. Och glömma mig så fort du kan.
Jag skulle följa dig vart du än gick.. Jag skulle aldrig släppa dig.
Vara den som skyddar dig, ger dig hopp.
Jag skulle vara din osynliga ängel..
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ddinmaja/428370926/
Visa toppen
Show footer