July
Monday 26 July 2010 photo 1/1
|
HA! Det har väl alla varit med om,
Ni vet när man träffar någon person som man har sett i förbifarten och man vet varandras namn och sen ingenting mer ungefär, sen en gång hamnar man på samma fest och man pratar och man märker att på något konstigt sätt så kan man i stort sett avsluta varandras meningar och man ser på livet likadant och man skrattar exakt hela tiden. Man träffas på fler och fler fester och har helt otroligt roligt och man blir kompisar, sen börjar man helt plötsligt umgås och man behöver inte göra någonting för allting man gör är så där hur avslappnat som helst. Man känner typ att man tycker jätte bra om den här personen och man tänker lite att man är så glad för livet blev plötsligt lite lättare och efter ett år eller så så blir man kär, inte i kompisen då förståss utan i någon annan. Man pratar såklart med kompisen om den här man blir kär i och kompisen är jättelad för ens skull och hoppas nästan lika mycket som mig att det ska bli han och mig. Men det blir det inte. Man är förkrossad. Sådär jätte äckligt mycket förkrossad att man vill dö och ingenting annat. Kompisen lyssnar och är lite förkrossad hon med för det blev så fel och dumt och ledsamt. Efter många månaders gråt och skrik och försök så böjarman glömma den här personen man var kär i. Ungefär vid samma tidpunkt så får man reda på en överaskning. Den här kompisen har ju faktiskt haft sex med den här personen som man var så där äckligt kär i. Hux flux så gjorde det ungefär lika ont igen, fast på ett annat sätt. Fast ändå på samma. Man kan inte mäta det ungefär. Man tänker lite då och då att det är väl klart att jag kan ersätta den här kompisen, det har hänt andra. Men vissa stunder så är man fånig och tänker att det är så tråkigt och sorgligt att nu vill man ju inte alls leva.
Annons
Visa toppen
Show footer