June
Friday 3 April 2009 photo 1/1
|
en väg jag följer, vägen som jag kallar min då det är endast jag som kan ta den. sen människans begynelse har folk skapat vägar, följt varandra men aldrig har någon gått den jag går nu. vägen jag följer är många mil bred, samtidigt som den är tynnre än vassaste svärdsegg. vägen balanseras på en nålspets och vaggar fram och till baka, upp och ner. vägens ostabila rörelser får mig på fall samt flyga högt upp i luften. många vägar korsar min, vissa har gått paralellt under flera år, och andra dyker upp för att sedan försvinna så som en melodi tonar ut. min väg kommer jag aldrig att helt kunna förstå för vid varje vägskäl kan jag endast välja en väg. jag kan stå still på min väg, jag kan gå framåt, men aldrig kan jag gå tillbaka och göra om mitt val. rosa små blommblad faller från vackra träd i blomm, sakta seglandes ner i min öppna hand. jag låter bladet segla vidare i vinden för att falla ner vid någon annans väg. än en gång öppnar vägen sig och jag står,funderar, tänker vilken väg ska jag ta?
min väg, skall jag ej avvika från. för vid det tillfället, så har jag kastat bort mig själv. allt för vad jag står för, mina tankar,mina känslor och mina värderingar.
min väg, skall jag ej avvika från. för vid det tillfället, så har jag kastat bort mig själv. allt för vad jag står för, mina tankar,mina känslor och mina värderingar.
Visa toppen
Show footer