July
Tuesday 6 January 2009 photo 1/1
|
<span style="font-size: 12pt; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-font-style: italic;">
”Jag kan inte gå ut mer,
Det står en man utanför dörren
i en regnrock
och röker en cigarett.
Men
jag har honom i min dagbok
och kuvert ligger i en rad
på sängen, blodröda i skenet
från barskylten på andra sidan gatan.
Han vet att om jag dör
(eller ens försvinner)
så går dagboken iväg och alla vet
att CIA finns i Virginia.
500 kuvert köpta på
500 drugstores
och 500 anteckningsböcker
med 500 sidor i varje.
Jag är förberedd.
Jag kan se honom häruppifrån.
Hans cigarett glimmar alldeles
ovanför kragen på hans trenchcoat
och någonstans på tunnelbanan finns en man
under en annons för Black Velvet som tänker mitt namn.
Man har diskuterat mig bakom kulisserna.
Om telefonen ringer hör jag bara ett flåsande.
På baren på andra sidan gatan har en trubbig
revolver bytt ägare på herrtoaletten.
Varje kula har mitt namn inristat.
Mitt namn står skriver i en hemlig dossier
och finns i tidningsarkiven.
Min mor har blivit undersökt;
tack gode gud att hon är död.
De har handstilsprov
och undersöker slingorna på p-na
och tvärstrecken på t-na.
Min bror är med dem, sa jag det?
Hans fru är ryska och han
ber mig oupphörligt att fylla i blanketter.
Jag har allt i min dagbok.
Hör på...
hör på
var snäll och hör på
ni måste höra på.
I regnet, vid busshållplatsen,
svarta kråkor med svarta paraplyer
som låtsas att de tittar på klockan, men
det regnar inte. Deras ögon är silverdollars.
En del är forskare i FBI:s sold,
men de flesta är utlänningar som strömmar fram
på våra gator. en jag lurade dem
hoppade av bussen i hörnet av 25:e och Lex
där en taxichaufför tittade på mig över sin tidning.
I rummet ovanför har en gamml gumma
satt en elektrisk sugkopp mot golvet.
Den sänder ut strålar genom min taklampa
så nue skriver jag i mörkret
i skenet från barskylten.
Jag har ju sagt att jag vet.
De skickade mig en hund med bruna fläckar
och ett spindelnät av radiotrådar i nosen.
Jag dränkte den i handfatet och skrev upp det
och lade i folder GAMMA:
Jag tittar inte i brevlådan längre.
Gratulationskorten är brevbomber.
(Stick härifrån jag känner stora män!)
Lunchrestaurangen har ljudregistrerade golv
och servitrisen säger att det var salt men jag känner igen arsenik
när jag ser det. Den stark gula senapssmaken
för att dölja bittermandelsaken.
Jag har sett ett underliv ljus i skyn.
I går kväll kröp en man utan aniskte femton kilometer
genom kloakerna och kom upp i min toalett, och lyssnade
efter telefonsamtal genom de tunna brädväggarna med
öron av krom.
Jag säger ju att jag hör.
Jag såg hans leriga handavtryck
på porslinet.
Jag svarar inte i telefonen nu,
har jag sagt det redan?
De planerar att översvämma världen med snusk.
De planerar inbrott.
De har läkare
som tillråder perversa sexualställningar.
De gör vanebildande laxermedel
och stolpiller som brinner.
De vet hur man släcker solen
men luftpistoler.
Jag har packat in mig i is -- har jag sagt det?
Det neutraliserar deras infrakameror.
Jag kan besvärjelser och bär amuletter.
Ni kanske tror att ni har mig men jag skulle kunna göra slut på er
vilket ögonblick som helst.
Vilket ögonblick som helst.
Vilket ögonblick som helst.
Vill du ha lite kaffe, älskling?
”Jag kan inte gå ut mer,
Det står en man utanför dörren
i en regnrock
och röker en cigarett.
Men
jag har honom i min dagbok
och kuvert ligger i en rad
på sängen, blodröda i skenet
från barskylten på andra sidan gatan.
Han vet att om jag dör
(eller ens försvinner)
så går dagboken iväg och alla vet
att CIA finns i Virginia.
500 kuvert köpta på
500 drugstores
och 500 anteckningsböcker
med 500 sidor i varje.
Jag är förberedd.
Jag kan se honom häruppifrån.
Hans cigarett glimmar alldeles
ovanför kragen på hans trenchcoat
och någonstans på tunnelbanan finns en man
under en annons för Black Velvet som tänker mitt namn.
Man har diskuterat mig bakom kulisserna.
Om telefonen ringer hör jag bara ett flåsande.
På baren på andra sidan gatan har en trubbig
revolver bytt ägare på herrtoaletten.
Varje kula har mitt namn inristat.
Mitt namn står skriver i en hemlig dossier
och finns i tidningsarkiven.
Min mor har blivit undersökt;
tack gode gud att hon är död.
De har handstilsprov
och undersöker slingorna på p-na
och tvärstrecken på t-na.
Min bror är med dem, sa jag det?
Hans fru är ryska och han
ber mig oupphörligt att fylla i blanketter.
Jag har allt i min dagbok.
Hör på...
hör på
var snäll och hör på
ni måste höra på.
I regnet, vid busshållplatsen,
svarta kråkor med svarta paraplyer
som låtsas att de tittar på klockan, men
det regnar inte. Deras ögon är silverdollars.
En del är forskare i FBI:s sold,
men de flesta är utlänningar som strömmar fram
på våra gator. en jag lurade dem
hoppade av bussen i hörnet av 25:e och Lex
där en taxichaufför tittade på mig över sin tidning.
I rummet ovanför har en gamml gumma
satt en elektrisk sugkopp mot golvet.
Den sänder ut strålar genom min taklampa
så nue skriver jag i mörkret
i skenet från barskylten.
Jag har ju sagt att jag vet.
De skickade mig en hund med bruna fläckar
och ett spindelnät av radiotrådar i nosen.
Jag dränkte den i handfatet och skrev upp det
och lade i folder GAMMA:
Jag tittar inte i brevlådan längre.
Gratulationskorten är brevbomber.
(Stick härifrån jag känner stora män!)
Lunchrestaurangen har ljudregistrerade golv
och servitrisen säger att det var salt men jag känner igen arsenik
när jag ser det. Den stark gula senapssmaken
för att dölja bittermandelsaken.
Jag har sett ett underliv ljus i skyn.
I går kväll kröp en man utan aniskte femton kilometer
genom kloakerna och kom upp i min toalett, och lyssnade
efter telefonsamtal genom de tunna brädväggarna med
öron av krom.
Jag säger ju att jag hör.
Jag såg hans leriga handavtryck
på porslinet.
Jag svarar inte i telefonen nu,
har jag sagt det redan?
De planerar att översvämma världen med snusk.
De planerar inbrott.
De har läkare
som tillråder perversa sexualställningar.
De gör vanebildande laxermedel
och stolpiller som brinner.
De vet hur man släcker solen
men luftpistoler.
Jag har packat in mig i is -- har jag sagt det?
Det neutraliserar deras infrakameror.
Jag kan besvärjelser och bär amuletter.
Ni kanske tror att ni har mig men jag skulle kunna göra slut på er
vilket ögonblick som helst.
Vilket ögonblick som helst.
Vilket ögonblick som helst.
Vill du ha lite kaffe, älskling?
Visa toppen
Show footer