Så många har klargjort att dom inte tycker jag är vettig atm. Att jag går på fel väg eller fattar dåliga beslut. Att jag plågar mig själv medvetet. Och nu när jag blivit tillräckligt arg och bitter för att inte längre vara rädd att förlora något jag aldrig hade, då blir jag motarbetad ändå.

"Jag skulle aldrig våga göra det du gör.."

Det hade jag inte heller vågat. Förr. Men jag tänker inte klamra mig fast vid tomma löften, döda drömmar och ett hjärta som inte klarar av fler dödsstötar. Det sista gnuttat tvivel jag hade försvann igår när jag förstod att den där eventuella bron jag hade i åtanke också bränts för mig. Utan mitt samtycke.

Nej jag tänker inte vara rädd längre. Jag är asnervös visst, en del av mig undrar om jag försöker hitta trubbel på annat håll just nu, en annan del av mig tänker att jag kanske äntligen försöker bli min egen lyckas smed genom att gå emot mina egna rädslor och prova på nya stigar - på egen hand, utan att låta andra påverka mina beslut.

Det ironiska är den abnorma deja vu känslan jag har i mig nu.
Och det är inte konstigt att jag har den känslan.
För jag har ju varit här förr.
Vid precis just detta vägval. Och jag klarade av att vända och gå åt andra hållet den gången. Så jag klarar det nog igen.

Men för att vända på steken. Jag är också positivt nervös. Sådär.. pirrig i magen av förväntan. Och det känns underbart. Läskigt och underbart.

I’m leaving tonight
Going somewhere deep inside my mind
I close my eyes slowly
Flowin’ away slowly
But I know I’ll be alright
It’s coming stronger to me
And I know someone is out there
Lead the way
Lead the way
Show me the answers I need to know

What I’m gonna live for
What I’m gonna die for
Who you gonna fight for
I can’t answer that

My life has had it’s share of troubles
And now I found a place to go
I’ve said goodbye to all my troubles
’cause now I’ve find my place to go

What I’m gonna live for
What I’m gonna die for
Who you gonna fight for
I can’t answer that

Annons

The photo has no tags

October 2013