Sunday 26 August 2012 photo 1/4
|
Jag tänker allt oftare tillbaks på de bästa och sämsta tiderna i mitt liv. På människorna som skadat mig och på människorna jag själv sårat.
Jag minns våndan, drömmarna och det dåliga samvetet.
Så mycket jag önskar ogjort, men samtidigt undrandes om jag varit där jag är idag utan dom misstagen bakom mig..
Det som skrämmer mig mest är nog att jag sällan själv märkt av att jag BEFUNNIT mig i en sådan där mörk och dyster period. Det är först efteråt jag inser det. Och det i sin tur har gjort mig livrädd för att ta steg framåt i livet.
Blev utskälld av en god vän nyligen som sa åt mig att jag inte kunde vara ständigt paranoid och rädd för saker som EVENTUELLT kan hända, utan leva här och nu, göra saker här och nu, vara impulsiv och leva i stunden. Här och nu.
Jag önskar Bitey var här så jag kunde kräla upp på honom i soffan och streckglo på Buffy tills mina mörka tankar och dåliga minnen jagats bort. Han har den effekten på mig. Jag grubblar mindre med honom här. Jag analyserar mindre och ältar mindre.
Men nu är jag ensam här hemma. I en lägenhet med alldeles för mycket dåliga minnen egentligen. Jag tänker sällan på det när jag har Bitey här, eller vänner över.. men när jag sitter ensam natt efter natt så börjar väggarna krypa tätare in mot mig och viskar om allt det gamla som skett. Alla tårar, allt skrikande, alla misstag.
Har också insett att det senaste förhållandet är svårt att ens minnas. När jag försöker så känns det helt dimmigt, som en mardröm som så sakteliga bleknat med tiden och är svår att minnas detaljerna av. Kanske beror på att jag råkar på honom stup i kvarten och han flinar och babblar på som om vi vore goda gamla vänner. Kanske var den tiden så vriden och plågsam att min hjärna valt att helt enkelt förtränga hela skiten. Vad vet jag. Men det känns skumt. Som om jag låg och sov ett helt år. Poff. Borta. Tiden flyger ifrån mig.
Shitty natt är vad detta är.
Annons
Comment the photo
DreveGracula
Sun 26 Aug 2012 11:02
Bitey kommer väl snart hem?
Men din vän har rätt iallafall. Det är nuet som gäller. klart att du inte ska förneka det förflutna, det ska man bära med sig och ta lärdom av. Men det finns ingen anledning att låta det förflutna stå som mall för framtiden. Saker blir vad man gör dom till.
Men din vän har rätt iallafall. Det är nuet som gäller. klart att du inte ska förneka det förflutna, det ska man bära med sig och ta lärdom av. Men det finns ingen anledning att låta det förflutna stå som mall för framtiden. Saker blir vad man gör dom till.
DEBINEM
Sun 26 Aug 2012 12:51
Bitey kommer hem natten mellan tisdag och onsdag så nu börjar väntan gå mot sitt slut <=)
Visa ord min vän! Tror din liknelse vid en mall stämmer bra på mig. Jag är ju sådär jobbig att jag jämt tänker "mönster bryts inte" och därför applicerar mallen för alla misstag, allt dåligt och även ANDRAS dåliga beteende på nutiden och människorna i mitt liv, vilket gör att jag ständigt lever med en känsla av att en bomb ska smälla av när jag minst anar det. Bara för att det hänt förut, med andra människor.
Tror enda sättet att bli av med dom tvångstankarna och den rädslan är att våga nya språng med nya människor och helt enkelt få bevisat för mig själv att människor är OLIKA och att allting inte alltid behöver gå åt helvete xP
Visa ord min vän! Tror din liknelse vid en mall stämmer bra på mig. Jag är ju sådär jobbig att jag jämt tänker "mönster bryts inte" och därför applicerar mallen för alla misstag, allt dåligt och även ANDRAS dåliga beteende på nutiden och människorna i mitt liv, vilket gör att jag ständigt lever med en känsla av att en bomb ska smälla av när jag minst anar det. Bara för att det hänt förut, med andra människor.
Tror enda sättet att bli av med dom tvångstankarna och den rädslan är att våga nya språng med nya människor och helt enkelt få bevisat för mig själv att människor är OLIKA och att allting inte alltid behöver gå åt helvete xP
DreveGracula
Sun 26 Aug 2012 13:43
Klart mönster bryts! Inget varav för evigt, och där mönstret bryts startar alltid något nytt, och bejakar man detta och matar sin nyfikenhet för vad det är så är man snart inne på en ny väg! Tänkte hitta på nån metafor om en svartvitrutig vägg där det plötsligt dyker upp en ruta i en annan färg, men det blev så flummigt...
Grejen är att alla mönster bryts vid olika tidpunkter, och folk reagerar olika snabbt eller långsamt. Därför kan man heller inte godtroget bara le åt världen och tänka att det nog blir bättre snart, utan man måste våga bryta en del mönster själv och gå in på den nya vägen, att på den svartvitrutiga väggen bli den där röda rutan som får andra att haja till.
Eller nä, min hjärna funkar inte idag, jag bara svävar iväg. Men det är som du säger, nya språng med nya människor. Det kan vara sånt som behövs ibland.
Grejen är att alla mönster bryts vid olika tidpunkter, och folk reagerar olika snabbt eller långsamt. Därför kan man heller inte godtroget bara le åt världen och tänka att det nog blir bättre snart, utan man måste våga bryta en del mönster själv och gå in på den nya vägen, att på den svartvitrutiga väggen bli den där röda rutan som får andra att haja till.
Eller nä, min hjärna funkar inte idag, jag bara svävar iväg. Men det är som du säger, nya språng med nya människor. Det kan vara sånt som behövs ibland.
DEBINEM
Sun 26 Aug 2012 13:49
Vad klok du är! Och btw, mina egna metaforer brukar flumma iväg något absurt, så flumma på hur mycket du vill med konstiga metaforer ;) jag kan relatera!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/debinem/508980693/