Tuesday 2 October 2012 photo 1/1
|
Jobbig natt igen. Utan orsak egentligen. Men jag tänker på all skit som hänt och händer. Jag tänker på hur rörigt allting blivit. Jag tänker på hur jag bara vill fly undan från precis allt, fast det inte går. Hur stressad jag känner mig.
Hela P-grejen. Det blev ju förfan bara skit å elände. Mina päron är besvikna eftersom något de sett fram emot inte kommer bli av, fast de låtsas ju som att de inte bryr sig of course. Utöver det har ju P betett sig helt.. jag vet inte i vilken ände jag ens kan börja beskriva det. Men mindtricksen, lögnerna, hur jag blev övergiven när jag inte hade någon kvar. Too much. Men samtidigt går det liksom inte att fixa eller förbättra. Bara leva med.
A och E, Dö döden dö. Försvinn ur mitt liv. Dö under en sten. Men icke. Om och om igen dyker de upp på ett eller annat sätt. Givetvis. Of course. Jävla fittor.
R, jävla R. Trodde R var en vän, men istället period boy deluxe, fast i mer sneaky variant. Tålde inte när jag sa ifrån till att bli inblandad i något jag inte hade å göra med. Och nu kommer hämnden (antar jag att det är. vad annars skulle det vara?) för mitt "svek". Dubbeltrippel-suck.
För att inte tala om alla vänner/bekanta som känner att jag inte hör av mig tillräckligt. Kommer på hur många som helst, siffran på dessa människor är ju skrämmande. Hur kan jag göra så många pissed off på samma gång och av samma anledning? Man kan ju inte direkt höra av sig o säga "nej du får ursäkta men jag orkar inte o har inte tid att direkt umgås eller så mer ever - för jag har för många vänner och nu måste jag rensa bort några".
Utöver socialdramat har vi hur jag gör mina päron ledsna/besvikna med skitgrejer som tatueringar eller piercings. För att inte tala om hur TRÖTT jag är på psykiatrin som tjatar och tjatar och tydligen inte har någon kommunikation alls sinsemellan avdelningarna vilket gör att alla drar mig åt olika håll. Att Bitey blev arbetslös och att allting strular med viktiga papper som ska skickas hit eller dit eller fås tag i. Hur hela det glada "flytta-ihop"-momentet liksom stått på paus pga en satans otur och pappersarbete. Hur jag på nåt vänster måste få fatt i över tusen spänn nu i veckan så jag har råd att hämta ut den nya P-staven som ska bytas på måndag (och inte fan har jag pengar till det läkarbesöket heller), pengar i allmänhet är skit. En kompis är tvärsur att jag inte kan köpa en biljett till en föreställning hon ville gå på, på sin födelsedag, jag själv är sur för att jag har så jävla mycket planer men börjar inse mer och mer att jag nog får skita i precis allt om jag inte vill stressa ihjäl mig över penga-biten. Lägenheten ser ut som skit, typ 5 olika projekt påbörjade men ingen motivation att slutföra något alls. Har glömt att ta mina vitaminer osv i över en månad nu och mår dyngpiss, ovanpå det kan jag ju förfan inte sova vilket knappast hjälper.
FÖRIHELVETE VAD ALLTING ÄR HELT JÄVLA RÖRIGT OCH STRESSIGT OCH HUR FAN SKA JAG REDA UT SKITEN?!
Vill låsa in mig i några veckor och spela död. Undrar om omvärlden skulle gå på det och lämna mig ifred?
Men jag hade en dyster men ändå realistisk tanke mitt i allt detta iaf. Tänkte på min barndomsvän som liksom bara försvann. Hon blev kär, tog tag i sitt liv, flyttade till en annan stad och POFF. Hennes liv var ju en riktig jävla soppa, fylld av misstag, ångest och gud vet allt. Hon gick ju från Fröken Katastrof till.. ja.. att ha allt. Karriär, sund livsstil, stadigt kärleksliv osv. Förvisso verkade hon lämna precis allt bakom sig utan att ge någon en direkt förklaring, men hon är ju lycklig nu. Hon är på topp nu.
Kanske kan jag också få det så tillslut. Ta tag i allting, få ordning på allting, bli lycklig och stabil. Det kanske innebär att såra flertalet folk jag bryr mig om och lämna dom bakom mig, det kanske innebär att verkligen släppa greppet om grejer som faktiskt aldrig kommer komma åter i vilket fall, det kanske innebär en massa saker jag aldrig trott att jag velat men kanske innerst inne behöver?
Ja, livet alltså. Slutar det någonsin snurra så illa att man blir åksjuk?
Nu: En cigg och sen smyga tillbaka till sovrummet. Must. Try. To. Sleep.
Annons
Comment the photo
DreveGracula
Wed 3 Oct 2012 15:44
=o(
En kommentar... Jag förstår inte riktigt såna människor som gnäller över att ingen hör av sig till dom. Själv kan jag istället få dåligt samvete när jag känner att det var längesen jag hörde av mig till någon jag bryr mig om. Men höra av sig till mig får väl folk göra när de vill, när de har tid och det passar i deras liv? Hur jävla egotrippad är man inte om man ställer såna krav på nån annan? Fucktards, I say.
En kommentar... Jag förstår inte riktigt såna människor som gnäller över att ingen hör av sig till dom. Själv kan jag istället få dåligt samvete när jag känner att det var längesen jag hörde av mig till någon jag bryr mig om. Men höra av sig till mig får väl folk göra när de vill, när de har tid och det passar i deras liv? Hur jävla egotrippad är man inte om man ställer såna krav på nån annan? Fucktards, I say.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/debinem/510055602/