June
Tuesday 24 February 2009 photo 1/1
|
Ibland känns det som att tiden inte riktigt räcker till. Det blir lite mycket att jonglera ibland:P
Den roliga nyheten är att jg har fått jobb. Visst, Burger King är väl inte så stor skillnad från Donken tycker ni men jooo jo. Den här BK är nämligen en seriös arbetslplats där jag tydligen skall lära mig allt som går att lära sig, och väldigt tydligt är läängst ner på hierarkistegen. Det är dock ganska intressant att se hur vissa människor flippar ut vid minsta lilla tecken på makt. Som flickan som jobbar samtidigt som mig i kassan till exempel. Hon är ingen arbetsledare eller så men hon har ju jobbat ett tag längre än mig och äger därför mig. Vännen, jag vet hur man sopar ett golv, nej jag kan inte bära mer än fem fulla korgar på en gång och du behöver inte skrika "skynda dig då" varje gång du er mig, jag har fattat konceptet!
Så, man ska väl inte klaga men nu har jag iaf en till sak att trycka in i mitt redan aningen späckade schema. Sammanlagt blir det 40 timmars plugg i veckan (som man ska göra iaf), tre gånger fotbollsträning, två gånger gym, jobb, konfaledare med tillhörande utbildningar, vänner, kärlek och familj. har jag glömt något? Jo juste jag skulle ju banta också. Det kan bli aningen överväldigande. Idag gick jag tillexempel inte till skolan eftersom jag, efter många försök, inte orkade gå upp ur sängen. Mathias nya 160 cm breda säng kan ju också ha haft någon övertalningsförmåga :P
Och nu läste jag att Tony, min fotbollstränare tycker att nu får vi bannemig skärpa oss och börja prioritera fotbollen. Alla säger så till mig. Du måste prioritera. Mm men vad ska komma först då? Skolan, den är ju viktig! Jag älskar ju engelska och vill inte gärna gå ut med ett G för att jag inte hade tid att plugga. Jobbet? Det kan jag ju inte gärna skita i och jag sparar ju till en utlandsresa med Mathias i sommar. Fotbollen? Jag får ju så fruktansvärt dåligt samvete om jag inte går, och jag lovar, skulkänslorna får ut mig även i snöstorm! Ibland känns det dock lite hopplöst är vi är fem-sex pers på träningen och jag vet om att när säsongen börjar sitter jag där på bänken igen och tittar på när 93:orna får fylla i luckorna eftersom vi är "alldeles för få". Sätt in mig då kanske, som tränat två gånger extra i veckan för att orka och alltid kommer på träningarna. Nej, Moa kommer alltid komma ändå så vi behöver inte anstränga oss det minsta för att ha henne kvar.
Oj, förlåt. Nu blev jag lite bitter på slutet. Men jag är alltid den där fasta punkten verkar det som. Man kan tydligen skita i mig, inte umgås med mig, se över mig för andra hela tiden eftersom jag alltid finns där iaf. Jag är nog alldeles för blödig.
Och trött btw. Jag hoppas att ingen kommer känna sig förbisedd om jag inte hörs av eller ses till på ett tag. Jag försöker verkligen få ihop min vardag men ibland är det svårt. Helst av allt hade jag velat krypa ner i Mathias stora säng med en enorm godisskål, lite chips med dipp och ostbågar och inte komma fram förren i april.
Men det går inte, för vuxenlivet har äntligen (?!) hunnit ikapp mig ^^
Men det går inte, för vuxenlivet har äntligen (?!) hunnit ikapp mig ^^
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dedumiffo/335855086/
Visa toppen
Show footer