February
Thursday 13 May 2010 photo 2/2
|
♫♪
Ååååhh, Yeeeaaahhh
Jag gick i ett kvarter idag,
som en gång var min hela värld ja,
allting var ju enklare då,
men ingenting kan bli vad det var, neheeeej
Man säger tiden är förbi, snart är det för sent,
livet det går fort och det är svårt att hinna med,
men vi kanske kommer ses en juldag i lund
kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund
kanske fortfarande kommer försvinna i din blick
drömma om den framtid som vi aldrig fick
och vi kanske skriker ut musiken
och trots alla strapatserna i livet kommer vi fram till att vi trivs med
Hur poletten föll om vi kanske lämnar spår hem parallellt genom snön
som ändå blåser bort efter ett halvt andetag
och du säger det var uppenbart
att det aldrig var du och jag
så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjäril på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår
Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld, ja
Allting var ju enklare då
Men ingenting kan bli vad det var, neehej
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar
men det finns inget som kan få dom tillbaka
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Och jag får växtvärk jag måste lämna
Hey Hey
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir de,
kommer alltid vara en del av mitt liv ye
Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då ååhåå
Men ingenting kan bli var det var, neehej
Man är tillbaka på mammas gata
Bland fotbollsmålen, ungdomsgården
Ungdomsåren det är då det slår en
Hur vi gick där och väntade vad skulle hända
Tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma
Allt för hämmad aldrig bländad av
storstadens ljus dom är alltid tända nu
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi, i en okänd stad
som magnetism en okänd lag
om att vi måste vidare aldrig klara
Alltid på jakt och det fattas bara
en liten pusselbit och vi springer dit
Du släpper tyglarna men minns alltid vägen hit
Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då, åååhå
Men ingenting kan bli var det var, neehej
som en gång var min hela värld ja,
allting var ju enklare då,
men ingenting kan bli vad det var, neheeeej
livet det går fort och det är svårt att hinna med,
men vi kanske kommer ses en juldag i lund
kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund
kanske fortfarande kommer försvinna i din blick
drömma om den framtid som vi aldrig fick
och vi kanske skriker ut musiken
och trots alla strapatserna i livet kommer vi fram till att vi trivs med
Hur poletten föll om vi kanske lämnar spår hem parallellt genom snön
som ändå blåser bort efter ett halvt andetag
och du säger det var uppenbart
att det aldrig var du och jag
så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjäril på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår
som en gång var min hela värld, ja
Allting var ju enklare då
Men ingenting kan bli vad det var, neehej
Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar
men det finns inget som kan få dom tillbaka
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Och jag får växtvärk jag måste lämna
Hey Hey
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir de,
kommer alltid vara en del av mitt liv ye
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då ååhåå
Men ingenting kan bli var det var, neehej
Bland fotbollsmålen, ungdomsgården
Ungdomsåren det är då det slår en
Hur vi gick där och väntade vad skulle hända
Tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma
Allt för hämmad aldrig bländad av
storstadens ljus dom är alltid tända nu
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi, i en okänd stad
som magnetism en okänd lag
om att vi måste vidare aldrig klara
Alltid på jakt och det fattas bara
en liten pusselbit och vi springer dit
Du släpper tyglarna men minns alltid vägen hit
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då, åååhå
Men ingenting kan bli var det var, neehej
Visa toppen
Show footer