Wednesday 16 June 2010 photo 1/1
|
Bilden: Ett gammalt dåligt självportträtt.
Jag är traumatiserad :(
Cyklade för att hämta ett paket med Nike+ sensor och tillbehör på mitt utlämningaställe och när jag cyklade uppe på stora vägen (Sollentunavägen) vid Kummelby kyrka så hörde jag en duns en bit bort och stannade givetvis för att se vad det var.
Såg en liten fluffig, svartbrun och långhårig katt ligga vid sidan av vägen. Ingen verkade bry sig om att åka med den till veterinären (meningslöst då den förmodligen dog ögonblickligen) eller polisen så att de kunde kontakta ägaren.
Vittne till en Hit & Run.
Jag kände mig så maktlös. Är ett värdelöst vittne också då jag inte hann skriva ner bilens registeringsnummer - fast vad skulle man göra det för... det är ju ingen människa som blivit överkörd och då finns det ingen som bryr sig. Olyckor händer ju ganska ofta. Men nog kunde bilföraren ha lagt in katten i bilen och kört till polisen med den. Dålig stil att bara lämna den invid vägen.
Jag är verkligen blödig... kunde inte se vägen när jag cyklade hem pga tårarna. Vad ska man göra i sådana här situationer? Jag kan ju inte gå i närheten av döda djur, då svimmar jag. Ser hela tiden Nuttes ansikte framför mig när han låg död på köksgolvet efter att han slutat skaka (min kattunge som föddes med ett leverfel - vilket vi inte hade en aning om, och dog innan han fyllde 1 år) och Stanley där han hängde ut från ena fönstret i sin lilla stuga (min hamster som blev 4 år gammal och dog av en stroke eller hjärtinfarkt).
Tänk om ägarna går runt och ropar på sin katt nu. Fy fan vad hemskt :´(
Jag är traumatiserad :(