Jag har nu insett
att du aldrig kommer bli min vän
Det var dömt att misslyckas redan från början
Jag hatar dig inte, vilket du gärna tycks tro
Jag ställde ett ultimatum, allt eller inget
Inte ens då förstod du
Fan, jag gjorde mig ovän med människor jag inte ens visste namnet på
för att de gjorde dig ledsen
Och nu glorifierar du en av dem som sårade dig mest
Utan en tanke på vad jag gjorde för din skull
Jag är väl medveten om vilken bra vän jag är, och kan vara
men inte mot någon som anser att en liten kommentar på bdb räcker gott och väl för att garantera vår vänskap.
Jag har oroat mig, legat vaken på nätterna och undrat hur det är med dig, för inget säger du.
Nej om jag vill veta något så är det bara att läsa på din bilddagbok, för du skulle ju aldrig ens ägna en tanke åt att höra av dig på annat sätt

Men fine, det är nog nu, jag tvår mina händer och släpper hoppet om dig.

Jag respekterar om du känner så, men det här bevisar bara varför jag från första början inte vågade liksom ta kontakt med er.
Jag svarade på din kommentar, frågade om du/ni ville göra något, och precis då säger du att du inte vill vara min vän.
Ja, det gör mig faktiskt ledsen.
Jag vill egentligen inte skylla på det, men som du kanske märkt om du nu läst min bilddagbok så har jag bråkat väldigt mycket med Oscar och det har tagit all min tid. Och jag vet att du inte gillar Emilie, och jag är själv väl medveten om hur hon är, men hon var åtminstone där för mig nu när allting föll ihop, både med skolan och med Oscar.
Det spelar nog ingen roll nu, men jag tänkte kontakta någon av er, kanske till och med Anna imorgon. Nu när alla mina beskymmer är över och jag kan lägga all min energi på annat än att överleva ångest och att inte hela tiden vara ledsen, göra saker som verkligen gör mig glad, vilket att vara med er faktiskt gjorde...

Men åter igen, jag respekterar det här. Jag förtjänar det. Jag la mer tid, energi och kärlek på någon som verkligen inte förtjänade det. Jag lydde hans minsta vink för att inte förlora honom, vilket var att aldrig vara med någon annan än honom.

Förlåt mig. Jag är så ledsen för att jag gjort dig och de andra ledsna, eller åtminstone fått dig att oroa dig.
Jag har oroat mig över dig också, ville smsa eller ringa, men den frågan som jag hade tänkt ställa dig kanske var alldeles för "vågad" så jag vågade aldrig...

Kommer sakna dig, väldigt mycket. Ta hand om dig...