GRAN
TORINO
Recension av Yousef Bilal

Vad ska jag säga, sitter här med gråten i halsen. Se den om du gillar starka dramafilmer.

Clint Eastwood är tillbaka såväl bakom som framför kameran i en berättelse om en krigsveteran från kriget i Korea, som när grannpojken försöker stjäla hans mest värdefulla egendom, en Gran Torino från 1972, bestämmer sig för att reformera tonåringen.
Under filmens gång ändras hans personlighet, för varje dag som gryr förstärker han respektet mot hans grannar.

- Sidan:
Skådespeleriet av de koreanska debutanterna är väldigt svagt i vissa områden, vilket försämrar filmens stämmning.
Dessutom har den alltför mycket svordomar, du får akta dig Clintan så du inte lämnar dina fans med massor av besvikelse, vårda ditt språk!

+ Sidan:
Allt är nästan bra med filmen.
Denna film gav världen bevis att Clintan nästan är bättre bakom än framför kameran, vilket betyder att regin var jättebra. Filmen håller en "70-talsfilm-stämning" vilket är en lysande idé.
Att han stämplas som martyr mot slutet av rullen är en bra punkt, då Clintan visar sin heroiska sida.
Sist men absolut inte minst så är klippningen makalöst!

Stark film, musik i världklass.
Clintan intar i creditlistan 4 gånger som regissör, skådespelare, musikkompositör och producent.
Dessutom... Tragiskt nog är det sista filmen Eastwood gör. Med 80 åren på ryggen, är han bra som förr!

4 av 5 stjärnor

Det roliga är att du inte sett den, fast håller med... Haha!