Jag hade samlat ihop gänget. Tillåmed fixat en ny sångare till vårat lilla "band". Precis efter skolan drar jag upp på stan och möter fille, han har glömt trummpinnar. Okej, fan också. Vi drar till AD å hämtar dom där äckliga pinnarna. Är hemma ett tag, jag tänker över att jag har med allt, nycklar, sladdar, pengar till bussen etc. Japp! Allt är med. Jag åker iväg till dom andra som väntar på stan. Fylld med förväntingar om en helt sjukt kul kväll i replokalen!! Och så.. vi kommer fram till porten till huset vi ska repa i. NU kommer jag på att jag har glömt passer-kortet hemma, Jag behöver inte inte ens kolla efter i alla fickorna. FYYYYYFAN! Alla börjar hata mig över allt på hela jorden och jag krymper ihop i fosterställning och gråter. Alla förväntingar om en jävligt kul kväll försvinner upp nånstans. FYYYYFAN vad jag är dum i huvet!!! VI står säkert i 40 minuter och försöker få nån där inne i huset att höra oss. Men nej, det enda som händer är att Elias nästan kastar sönder ett fönster med en trummpinne. Kvällen räddas dock av en filmkväll hos Malmbergh. Tack för att du finns <33 Tack för att alla mina kompisar finns! Utan er är jag inget<33

<3333333333333333333333333333333333333333!!!