Mastodontverk om belägringen av Leningrad under andra världskriget. Författaren har ägnat 25 år åt att studera dagböcker och memoarer, gräva i arkiven samt intervjua överlevare.
I inledningen redogörs för Tysklands invasion av Sovjet i juni 1941, väldigt detaljerat (från rysk sida), där hela ordergången och vilken officer som gjorde vad beskrivs. Så slaktar sig tyskarna fram mot Leningrad och i september står de vid stadens portar. Nu följer ett ställningskrig och ett intensivt bombardemang, och snart börjar maten sina. När vintern kommer är svälten ett faktum och folk dör som flugor - uppemot 8000 per dag. I desperation byggs en väg över isen på Ladogasjön för att få in lite förnödenheter. Mot våren avtar svälten, eftersom isvägen fungerar bättre och många evakueras den vägen, men främst eftersom så många dött. Nu börjar ryssarna bygga upp sin armé igen, och efter hårda och långa strider får de till slut tyskarna på flykten i januari 1944.
Fascinerande bok om en hemsk historia, framförallt skildringarna av svältvintern blir stundtals helt absurda (det ligger så många lik staplade på gatorna att bilar knappt kan passera). Uppemot 1,5 miljoner ryssar dog under belägringen vilket saknar motstycke i historien.
Till bokens nackdelar hör att det nästan är löjligt mycket statistik, att kartorna var gömde i slutet så jag missade dem, och att så stor vikt läggs vid författares och poeters historier, och inte på vanligt folks.

Annons

The photo has no tags

January 2014