En roman om livet i gettot Lódz under andra världskriget, och framförallt om gettots judiske ledare Rumkowski. Enligt DN är detta "litteratur på riktigt" och "ett genuint ordkonstverk, detaljskarp dokumentarism transformerad till ständigt djupnande dikt". Det kanske är så, det är i alla fall väldigt många namn att hålla reda på och mycket lidande. Själva temat går ut på att Rumkowski är en mäktig man som har en idé om att om gettot är väldigt produktivt kommer det få tryggade matleveranser och slippa terror från tyskarna. Därför slår han och hans judiska polisstyrka brutalt ned allt motståndsarbete. Tyskarna vill deportera alla gamla, sjuka och barn under 10 år (till avrättning). Rumkowski försöker övertala judarna om att gå med på detta, för gettots bästa. Han anser att det är bättre att judarna själva sköter utrensningen än att tyskarna ska komma in och göra det. Till slut är det dock tyskarna som kommer in och sliter sjuklingar från sängarna och spädbarn från mödrarna i bokens mest skrämmande del.
Rumkowski verkar till en början vara en pragmatiker som alltid ser till sitt folks bästa, men hans galopperande storhetsvansinne och hans sexuella utnyttjande av barnhemsbarn och adoptivson gör honom till en vidrig typ.
Man tänker sig lätt ett gettos judar som ett homogent folk, men här finns en rik överklass som går före i alla matköer, en brutal judisk polisstyrka som torterar judar och fattiga judar som anger och stjäl från andra fattiga judar.
Bokens sista del är bra och lite annorlunda, då har alla judar deporterats och en ensam ung jude som gömt sig går omkring i det ödsliga gettot och försöker klara livhanken.

Annons

The photo has no tags

January 2014