Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej. Om du inte funnits till vad skulle jag göra då?

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig? jag är så liten på jorden.
Om inte Sandra fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, skulle du överge mej? 
Då vore jag ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns... 

Tidigare har jag aldrig haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om vi aldrig mötts.
Om du inte finns till vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den? 
Vem skulle så ta emot mig alla gånger?
Om du inte funnits till, vem tog hand om mig sen? 

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, skulle du överge mej?
Då vore jag ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns...

Du måste finnas du måste,  du skulle aldrig överge mig
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.