Sunday 10 May 2009 photo 2/2
|
vi hoppas på det bästa men förväntar oss det värsta.
lita på folk... det är det jobbigaste jag vet.
jag tar mig inte tid till att göra det.
&det är så himla svårt när det händer så mycket.
är det så för alla? &isf varför ska man känna sådär?
det är en obeskrivlig kännsla när man inte ens kan lita på den man älskar mest i världen.
att det blir svårare och svårare för en att öppna sig för den som man berättat allt för i år.
den man litat på mest i världen. &det man byggt upp med den personen bara faller ner.
&man kan inte hjälpa det själv. man kan inte stoppa det.
så fort jag tänker på att lita på någon. försvinner allting.
&det ända jag kan tänka är på om jag verkligen kan lita på personer.
om det egentligen är värt att berätta saker för människor...
för att sedan bli sviken om och om igen.
&man ska bara förlåta hela tiden... jag orkar inte sådant mer!
alla blir svikna, &jag hatar det. det är hemskt att man ska behöva känna sådär.
&när jag väl har berättat något bara försvinner det.
precis som ingen lyssnar... även om det känns som om man skrikit det ut flera gånger, till hela världen.
man tänker på de minnen man delar emd folk... som bara blir dimmigare...
som liksom inte betyder något för någon längre.
som man bara glömt där någonstnas i skuggorna, man vågar liksom inte blicka tillbaks för att man vet att det hugger till i bröstet och du inte kommer kunna le på ett par få sekunder... man är rädd för smärtan som växer i mage, som bara blir större för varje andetag, varje sekund, varje leende, varje tanke.
man är en sådan egoist.
det som en gång vart värt hela världen, det som en gång va föralltid...
bara försvinner så helt plötsligt.
sen står du där ensam med famnen full av smärta.. &det ända som växer fram är tårarna i ögonen på dig.
&dem som en gång sagt dem alltid skulle stå vi din sida, fånga dig då du faller för att vinden va för stark.
dem bryr sig inte längre& om dem skulle försöka, hade du ändå vetat inerst inne att dem dära orden inte betyder något längre. tilllit är det värsta ordet som finns, &ordet perfekt finns inte längre i mina öron.
&om det skulle finnas... hade jag tänkt mig perfekt som... jaa. något bättre än verkligheten iallafall... som den dära drömmen om att allting en dag fixar sig.
/fredrika
lita på folk... det är det jobbigaste jag vet.
jag tar mig inte tid till att göra det.
&det är så himla svårt när det händer så mycket.
är det så för alla? &isf varför ska man känna sådär?
det är en obeskrivlig kännsla när man inte ens kan lita på den man älskar mest i världen.
att det blir svårare och svårare för en att öppna sig för den som man berättat allt för i år.
den man litat på mest i världen. &det man byggt upp med den personen bara faller ner.
&man kan inte hjälpa det själv. man kan inte stoppa det.
så fort jag tänker på att lita på någon. försvinner allting.
&det ända jag kan tänka är på om jag verkligen kan lita på personer.
om det egentligen är värt att berätta saker för människor...
för att sedan bli sviken om och om igen.
&man ska bara förlåta hela tiden... jag orkar inte sådant mer!
alla blir svikna, &jag hatar det. det är hemskt att man ska behöva känna sådär.
&när jag väl har berättat något bara försvinner det.
precis som ingen lyssnar... även om det känns som om man skrikit det ut flera gånger, till hela världen.
man tänker på de minnen man delar emd folk... som bara blir dimmigare...
som liksom inte betyder något för någon längre.
som man bara glömt där någonstnas i skuggorna, man vågar liksom inte blicka tillbaks för att man vet att det hugger till i bröstet och du inte kommer kunna le på ett par få sekunder... man är rädd för smärtan som växer i mage, som bara blir större för varje andetag, varje sekund, varje leende, varje tanke.
man är en sådan egoist.
det som en gång vart värt hela världen, det som en gång va föralltid...
bara försvinner så helt plötsligt.
sen står du där ensam med famnen full av smärta.. &det ända som växer fram är tårarna i ögonen på dig.
&dem som en gång sagt dem alltid skulle stå vi din sida, fånga dig då du faller för att vinden va för stark.
dem bryr sig inte längre& om dem skulle försöka, hade du ändå vetat inerst inne att dem dära orden inte betyder något längre. tilllit är det värsta ordet som finns, &ordet perfekt finns inte längre i mina öron.
&om det skulle finnas... hade jag tänkt mig perfekt som... jaa. något bättre än verkligheten iallafall... som den dära drömmen om att allting en dag fixar sig.
/fredrika
&jag skriver bara det som jag vill få ut. det är inget jag sitter och gör på beställning xD höhö. jag är deffenitivt inte underbar. <3
<br />
det jag inte dör av, blir jag därmed starkare av, &jag kommer alltid lära mig av mina misstag.
ändå förstår jag om du har svårt att lita på folk, men alla är inte idioter som sviker. Spec inte Lina som är ditt allt.
du lär dig så småningom vilka du kan lita på och inte. vissa saker tar tid på sig att läka - men det kommer ordna sig.
jag älskar dig.
jag älskar dig evelina, verkligen! <3
för det är tack vare dig jag andas.
tack vare dig jag ler.
tack vare dig jag orkar gå upp varje morgon.
det är tack vare dig jag lever idag.
du har hjälpt mig genom allt i snart tre år. & det betyder så sjukt mycket för mig.
det värsta jag vet är att se dig må dåligt.
för du förtjänar all lycka i hela världen.
hade jag kunnat, hade jag gett dig allt.
men det kan jag inte.
jag gör iaf mitt bästa för att få dig att le.
för att få dig gå rätt väg.
ta rätt beslut.
du är värd mest i hela världen.
hade jag fått välja vad jag skulle se innan jag dog.
hade det varit ditt leende.
bara allt är bra med dig.
så mår jag bra.
sårar nån dig, önskar jag den till döden.
för man sårar inte den underbaraste människan som existerar.
du är det bästa i livet, fredrika.
så är det bara.
jag hoppas verkligen att vårt föralltid, är en tid. & inte bara ett ord.
för utan dig är jag ingenting.
jag älskar dig så mycket.
ingenting kan beskriva hur mycket.
för det går inte.
jag älskar dig för mycket.
mer än vad alla människor tillsammans nånsin älskat.
ingen-lina-utan-fredrika
mitt föralltid är äkta.
mina ord är äkta.
mer än nåt annat!
föralltid vi ... föralltid!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/detsajaginte/365832703/