August
Friday 23 July 2010 photo 1/1
|
Varje natt är jag vaken. Smärtan är svår att hantera, den känns kvävande. Varje natt tänker jag på dig. På våra samtal, på dina kloka ord. Allt jag förlorat, och allt du lämnat efter dig. Hur du alltid ville att jag skulle må bra, ha det bra. Aldrig sluta kämpa, som du sa. Du vet, jag har varit nära många gånger sen jag fick beskedet. När jag förstod att du inte är kvar längre. Varje dag känns likadan, varje dag känner jag att jag inte orkar. Som du skulle förstått, ingen vet. Jag gör som du bad mig nu, jag skriver av mig på bloggen. Det känns bra att kunna Göra åtminstone något som du ville. Du bad mig att inte sörja dig. Det gör jag. Men jag är fortfarande otroligt glad över den tid vi fick som äkta vänner. Du har lämnat stor tomhet och ensamhet kvar. Jag har läst igenom ditt brev, flera gånger. Efter första gången kunde jag inte tänka mer på det, jag ville inte inse. Jag saknar dig otroligt mycket. Jag vet att du skulle förstått hur jag känner mig nu, jag vet att du skulle brytt dig, hjälpt mig. Jag är ledsen att du inte fick mer tid. Jag vet att du skulle förstått varför jag blev ledsen när en människa skrev till mig "inte konstigt att alla hatar dig" trots att jag vet att det inte är så. Men jag blev ledsen. För att det känns som att alla gör det, för att jag aldrig räcker till hur mycket jag än anstränger mig. Du förstod alltid. Jag är ledsen att du inte fick mer, av allt. Du av alla förtjänade det mest. Utan dig är jag ensam. Lustigt, eller hur? alltid slutar jag ensam. Jag hoppas du är lycklig där du är nu. Det förtjänar du att vara. Om jag trodde på gud skulle jag se dig som guds gåva.
www.devilwearsipod.blogspot.com
Annons
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/devilwearsipod/466522664/
Visa toppen
Show footer