Monday 10 May 2010 photo 1/1
|
En Text jag skrivit.
Vi har en tax och vi har en jack russel terrier. Taxen är dubbelt så lång i ryggen, fastän de är lika stora. Jack russelns ben är dessutom mer än dubbelt så långa som taxens.
En annan hund, schäfern, är en hund som ska ha en sluttande rygg på 45 graders vinkel mot horisontalplanet. Men det får gärna vara mer, har hunden det blir den gärna framplockad på utställningar. Den här hunden kan nästan inte gå normalt.
Vi har dessutom bulldoggen som vi har avlat fram totalt handikappad om man nu får uttrycka sig så. Den här hunden har ingen möjlighet att umgås med hundar av andra raser då den ser ut som ett - i deras ögon – missfoster.
Ungefär som vi skulle tänka om självaste Quasimodo kom gåendes. Och inte nog med det, den här hunden ser inte bara sjuk ut, den låter inte alls frisk heller. På grund av sitt utseende, sin platta nos, får bulldoggen inte tillräckligt med syre vid sin andning och ljudet som då uppstår låter som – i våra öron – snarkningar, men för andra hundar. För dem låter det som om den här nya hunden morrar och uppvisar ett aggressivt beteende.
Om bulldoggen lyckas bli accepterad av dessa hundar så kan den ändå inte leka med de andra hundarna. Den orkar helt enkelt inte. Den är byggd med en otroligt kraftig kropp som, med den lilla syreupptagning hunden har, blir omöjlig att bära på. Hunden orkar helt enkelt inte springa femtioelva varv runt huset, den har tur om den förmår sig springa ett. Samtidigt som den gång efter gång varvas av sina nyvunna vänner som lekfullt buffar till honom i sidan när de springer förbi, för att liksom dra med honom i farten och få honom att springa snabbare. När detta inträffar klarar bulldoggen inte av att hålla sig upprätt, utan tumlar omkull och får kämpa med att komma upp igen.
För han vill springa, han är en lycklig och glad liten själ som inte vill något hellre än att ha kul med sina vänner. Som inte behöver vara hundar, det kan vara människor också.
Hunden har i alla tider varit människans bästa vän. Har du en hund så vet du vad jag menar med det.
En hund älskar dig villkorslöst och är alltid glad att se dig och vara i din närhet. Den kräver ingenting i gengäld, inte mer än mat och kärlek. Det bästa den vet är när du ser den, pratar till den och delar med dig av din tid. Tänk så mycket lite beröm kan göra, jösses, det är ju nästan så att helt hundens värld rasar samman i lycka och extas.
Den finns alltid där för dig i ur och skur, den viker aldrig från din sida, även om du kanske inte behandlar hunden helt rättvist alla gånger, så förlåter den dig. I hundens värld finns inte tid för att sura över något som hänt och vad du än gör, så har du alltid hundra procent stöd från din vän, som avgudar just dig. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har, var du kommer ifrån, vad du heter, var du bor eller hur du ser ut. Hunden bedömer ditt utseende efter din insida är du snäll, ja då är du världens vackraste människa i hundens ögon.
Men tyvärr är vi inte i närheten av att älska vår vän på samma sätt. Vi kan inte nöja oss med hur hunden är och vi håller på att förändra den. Vi vill bestämma hur vår vän ska se ut, vi ska direkt börja kontrollera och forma hunden efter vår vilja.
Därför har vi nu en mängd olika hundraser med alla möjliga slags utseenden framavlade just så som vi vill ha dem, som taxen, schäfern och bulldoggen. De är hindrade att göra det som hunden från början var skapt för att göra, att jaga. Att röra sig fritt över skog och mark och inte ha sin kropp till ett extra hinder, utan som ett hjälpmedel.
Som vargen. Vargen som är hundens stamfader. Den har inga som helst problem att röra sig, den är inte på något sätt instängd i sin egen kropp och den kan hålla sig i rörelse och bara ha kroppen som hjälp. Det är vargens instinkter och de ligger kvar hos hundarna, att de från början är ett rovdjur, de ska springa och de ska jaga. Och även om han ligger där utsträckt i soffan med benen i vädret, så finns det fortfarande där.
Men det finns självklart hundraser som mår bra; dvärgpinscher, whippet, dobermann, weimaran m.fl. Det vill säga, många jakt- och brukshundar. Det är hundar som inte bara används för att tillfredsställa vår syn, utan våra intressen också. Då kan man ju faktiskt inte avla fram en rörelsehindrad hund.
Men så finns det fortfarande de hundar som varje dag vaknar upp i sitt egna fängelse som vi har skapat till den. Men den gnäller inte. Den är uppväxt med problemet och får helt enkelt vara vänja sig och gilla läget.
Men ändå bemöter den oss alltid som med ett leende, den älskar oss fortfarande, hur dåligt den än mår och hur svårt den än har det så börjar hela världen snurra så fort den ser sin ägare.
Det är det här som är lojalitet, det är glädje, det är villkorslös kärlek från våra allra bästa vänner och det är det här vi avlar på.
Det här är hunden precis som vi vill ha den.
Comment the photo
Riktigt hemskt med Schäferns stackars höfter.
Deus creat, nos mutamus.
Gud skapar, vi muterar.
det är inte klokt hur mkt alla människor går efter utseéndet.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/devinshed/456626359/