Sunday 13 January 2013 photo 2/2
|
Ponnyakuten
Jag känner att jag vill flika in här. För jag blir uppriktigt förbannad på folk. Inte okunniga personer som söker, utan alla andra, folk som faktiskt kan något, till och med mycket, som sitter och klankar ner på de sökande. Man kritiserar in i minsta detalj, man skäms och anser att sådana personer borde inte få ha häst.
Hur tänker man när man säger så? Det kan inte vara perfekt hela tiden. Det kan inte vara rätt hela tiden, det går inte! Uppenbarligen bryr sig de "okunniga" om sin häst, de tar mod till sig och "skämmer ut sig" i tv för att få bukt med problemet. Vissa vågar inte ens gå till en personlig tränare med sina problem, men dom här personerna är starka och går pang på. Hur många är det som ens vågar acceptera för sig själv att man har problem? Det är det många som undviker. Jag anser att man inte bör gå så hårt i kritiken mot dessa personer, de älskar sina hästar och de gör uppenbarligen allt de kan för att förbättra situationen, de är villiga att lära och villiga att förbättra sig. En person som inte vill förändra sig för sin häst, den personen bör inte få ha häst. Det är min åsikt.
Jag får ont i magen när jag läser om vad personer skriver om de sökande. Ett exempel är om den unga tjejen som för 4 år sedan ramlade av sin ponny och sedan dess inte har vågat galoppera. Ja, det finns folk som blir rejält rädda och osäkra, något som många andra inte bryr sig ett dugg om. Det är som fobier, jag är inte alls rädd för ormar, samtidigt som andra är livrädda. Hon kanske har försökt galoppera under de där fyra åren, men det har hänt saker då också, hur ska hon då göra? Hon kanske är jätterädd för att rida för tränare, då hon kanske tror att hon kommer bli tvingad till något hon inte vill, men känner sig trygg i Ponnyakuten då hon har sett tidigare program och vet vad som kommer hända. Samtidigt sade hennes mamma att de hade pratat om att hästen var för liten hemma, det är ju uppenbarligen ett problem som de redan diskuterat och börjat arbeta med - de ska köra in ponnyn istället. Men man kan fortfarande rida en häst för att man är för lång.
Kritiken mot den lilla tjejen som studsade i sadeln och kunde bli så arg att hon drog hästen i munnen, den är stor. Jag förvånades över tjejens mod! Att komma med på teve och uppriktigt säga att man blir för arg och inte vet hur man ska göra, hon vet att hon blir arg, hon vill inte bli det och hon söker hjälp. Hur kan man smutskasta henne? Hur kan man säga att tjejen inte borde få rida? Hur ska hon då bli bättre? Så man ska inte få rida om man drar hästen i munnen när man blir arg? Nej, man borde inte få det om man vägrar acceptera fakta - att man gör det. Men som sagt, hon vill förändra sig!
Dessutom bör man ta hänsyn till att många i dag lever med en diagnos, exempelvis ADD eller ADHD. När en sådan person blir arg så kan det gå så långt att de inte har någon koll alls på vad de gör, det liksom svartnar för ögonen och man gör saker man inte skulle gjort annars.
Det går, än en gång, att dra liknelser till fobierna, det är något man inte kan kontrollera, men får man hjälp kan det bli otroligt mycket bättre.
Till sist var det en annan tjej, hon som red den prickiga hästen Eldorado, som inte kunde stå still när hon skulle sitta upp. Hon borde definitivt inte få ha en häst! I alla fall måste hon sälja hästen hon har och skaffa en ny häst så hon kan lära sig rida, för hon kan bannemej inte sitta upp, hon har noll koll och kan verkligen inte rida för fem öre.
Så hon borde alltså få ha häst, bara en helt annan.. Tänk om hon älskar hästen då? Tänk om dom har en otroligt bra kontakt och bara har klickat? Men hon har lite svårt, och hästen är lite känslig. Går det inte att träna då? Måste man verkligen kasta sig på henne och trakassera henne? Är verkligen enda utvägen att hon måste skaffa en helt ny häst som är tålmodig? Är det inte synd om den hästen då som måste utstå hennes okunnighet, precis som det är så synd om hästen som blir dragen i munnen ibland, eller hästen vars ryttare inte vågar galoppera?
Det är så förbenat många som tycker att bara för att det är ett problem, så kan man knappt handskas med det. Om en häst är livrädd för att få vatten spolat på sig, ja men då är det kört, nästan. Då är man en djurplågare om man ens försöker.
Kan man inte börja smått, ha en som håller i hästen när man sitter upp, sitta upp från båda hållen så man inte lägger all vikt på hästens vänstra sida hela tiden? Börja med en pall för att underlätta för hästen, styrketräna benen hemma?
Sammanfattningsvis vill jag säga att folk idag är så otroligt trångsynta, de här människorna som söker är det inte, de försöker hitta lösningar till ett problem, lösningar de inte kan finna själva. Och det är fantastiskt att tjejen som red med sporrar kom med i bild, det kan väcka andras intresse, alltså andra som kanske har samma problem. Personer som inte vågade söka hjälp. Tänk om det är jättemånga som lider av samma problem, så ska vi klanka ner på ungdomarna som vågar ta sig till Ponnyakuten för att lösa sina problem, och som samtidigt då, i hjälpen de får, kan hjälpa andra med samma problem!
Det är ju det som är grejen med Ponnyaktuen, tycker jag. Inte bara dom som är med ska kunna få hjälp, utan andra som inte är det, som kanske inte vågar, men som har samma problem, kan upplysas om vart problemet ligger och hur man går till väga med det.
Att annorlunda problem uppstår är också bra, även om de verkar självklara för vissa, så är det fortfarande ett hinder för andra. Och man måste ju lära sig det någon gång.
Det är som "Mannen som talar med hundar/The dog whisperer" Caesar Millan, han möter familjer som har olika problem, men många har egentligen samma "uppenbara" grund: man måste ut och gå med hunden, aktivera och motionera den.
Uppenbarligen är det inte så självklart för alla, då problemet kommer upp i nästan varje avsnitt.
Tänk er för innan ni skriver något kränkande! Sov helst på saken, är det verkligen smart att skriva och vad tjänar du på texten?
Annons
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 300 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/500 s
ISO 800
Comment the photo
KamakuraSimb
Mon 14 Jan 2013 13:25
Jag håller med om det du skriver men tycker samtidigt att även om man är modig och söker för sitt problem gör det inte det man gör ok. En mördare kan ju anmäla sig själv, det är modigt och han anser att han gjort fel men det gör inte mordet ok eller hur?
Och om dom nu tex älskar sina hästar så mycket är modiga och ansvarsfulla då ska det inte behöva gå så långt att man måste åka på casting till ponnyakuten för att någon ska se sporrmärkerna på hästen. Älskar man sin häst borstar man den innan man rider och då måste hon väl ha sett märkena?
Och kan man inte kontrollera sin ilska mer väl än att man ändå rycker hästen i munnen när man blir arg då SKA man inte ha häst för kan man inte kontrollera sina känslor ska man inte vara i närheten av någon oskyldig som tar konsekvenserna. Kan man inte sluta dricka ska man inte vara på en krog med alkohol. Kan man inte behärska sig och inte ta ut ilskan på hästen ska man inte vara i stallet.
Och om dom nu tex älskar sina hästar så mycket är modiga och ansvarsfulla då ska det inte behöva gå så långt att man måste åka på casting till ponnyakuten för att någon ska se sporrmärkerna på hästen. Älskar man sin häst borstar man den innan man rider och då måste hon väl ha sett märkena?
Och kan man inte kontrollera sin ilska mer väl än att man ändå rycker hästen i munnen när man blir arg då SKA man inte ha häst för kan man inte kontrollera sina känslor ska man inte vara i närheten av någon oskyldig som tar konsekvenserna. Kan man inte sluta dricka ska man inte vara på en krog med alkohol. Kan man inte behärska sig och inte ta ut ilskan på hästen ska man inte vara i stallet.
Devinshed
Mon 14 Jan 2013 13:39
Jag anser att det är bra att man söker, även om vissa tycker att problemet inte bör gå så långt som till en casting. Men jg tycker ändå det är bra. För det finns så många som verkligen inte set problemet, även om det är uppenbart. Det är som en tavla. Det är svårt att se målningen om man själv är med i den, man måste få möjlighet att backa ett steg och se helheten, vilket personerna inte klarat av att göra, men söker därför hjälp för att kunna ta det steget.
Jag skrev i en kommentar tidigare om tjejen med märkena på hästens sidor. Som sagt så försöker jag se det även ur deras synvinkel och det är inte många som skulle förstå vart problemet låg om man red en häst som vanligt med sporrar, så klipper man och andra klippningen blir hästen som förbytt. Att koppla det till sporrarna, som man ridit med innan problemet uppstod, är självklart jättesvårt för många. Och dom kände säkert till att hästen hade märken, men ansåg väl att de hade uppstått eftersom hästen stegrar och håller på. För dom låg problemet någon annan stans. Dom ville troligen inte att hästen skulle ha märken, och de hade ju gått till veterinärer och alla möjliga personer, men inte upptäckt problemet.
Självklart är det tråkigt att det behövde gå så långt. Men jag tycker fortfarande att det var bra gjort att komma och få hjälp, vara öppen för lösningar.
Jag skrev i en kommentar tidigare om tjejen med märkena på hästens sidor. Som sagt så försöker jag se det även ur deras synvinkel och det är inte många som skulle förstå vart problemet låg om man red en häst som vanligt med sporrar, så klipper man och andra klippningen blir hästen som förbytt. Att koppla det till sporrarna, som man ridit med innan problemet uppstod, är självklart jättesvårt för många. Och dom kände säkert till att hästen hade märken, men ansåg väl att de hade uppstått eftersom hästen stegrar och håller på. För dom låg problemet någon annan stans. Dom ville troligen inte att hästen skulle ha märken, och de hade ju gått till veterinärer och alla möjliga personer, men inte upptäckt problemet.
Självklart är det tråkigt att det behövde gå så långt. Men jag tycker fortfarande att det var bra gjort att komma och få hjälp, vara öppen för lösningar.
KamakuraSimb
Mon 14 Jan 2013 13:42
Som sagt jag håller med hur du tänker, att det ändå är bra att dom kommer dit, att det bevisar att det finns en vilja i att erkänna att något är fel och göra något åt det men det ska inte behöva gå så långt. Samt att Ponnyakuten är ett hemskt opassande namn då det sällan är ponnyerna som är problemet.
Anonymous
Mon 14 Jan 2013 08:55
Jag tycker Ponnyakuten lika gärna skulke kunna heta "Sveriges mest dumsnälla föräldrar som omedvetet lika gärna skulle kunna ha ett dött barn idag". Bristen på ansvar och kunskap hos vuxna människor är skrämmande.
MammaSandra89
Mon 14 Jan 2013 08:27
Håller med!! Dom är ju jättemodiga som vågar vara med. Det är inte barnen/ungdomarna man ska klaga på tycker jag, MÅNGA föräldrar är helt (!!!!) okunniga och vet ju knappt skillnad på sadel och träns... :(
Sånt skrämmer mig. Om en vuxen har ett barn som den skaffar häst/ponny till och själv inte kan nåt SKA se till att antingen lära sig tillsammans med andra som kan för att finnas där eller alltid se till att ungen har någon kunnig med.
Sånt skrämmer mig. Om en vuxen har ett barn som den skaffar häst/ponny till och själv inte kan nåt SKA se till att antingen lära sig tillsammans med andra som kan för att finnas där eller alltid se till att ungen har någon kunnig med.
Anonymous
Mon 14 Jan 2013 01:16
Förstår vad du menar - dock synd på dom som hade Ponny som bara en dag blev helt konstig. Dom bord eju ha sett hur sporrarna hade nött bort pälsen :(
Devinshed
Mon 14 Jan 2013 01:28
Ja, det tycker jag också att man borde ha sett. Dålig uppmärksamhet, men samtidigt ville dom ju verkligen lösa problemet i och med att dom var där. Tror inte att dom skulle vilja skämma ut sig (för dom såg väldigt skamsna ut när problemet upptäcktes) i teve sådär med flit. Vissa människor är verkligen usla på att se sådant, ex en privatryttare vi hade här, hon hade stått med sin svarta, jättelilla islänning hos oss i nästan 10 månader. Hon såg inte skillnad direkt på sin svarta häst och en större svart häst som gick i samma hage... Hon gick fram till fel häst, började ge den morot och SEN upptäckte hon att det var fel. En sådan person är jag övertygad om inte alls skulle upptäcka om hennes häst fick märken av sporrarna.
Sen kan jag också tänka mig att hästen reagerade för sporrarna direkt efter att dom hade klippt, och det tar ju ett tag att nöta på pälsen på det där viset med sporrarna. Troligen visste dom väl om märkena efter sporrarna, men trodde väl inte att det vad sporrarna som påverkade hästens beteende. Typ, jag vet inte :P Försöker se det ur deras situation.
Sen kan jag också tänka mig att hästen reagerade för sporrarna direkt efter att dom hade klippt, och det tar ju ett tag att nöta på pälsen på det där viset med sporrarna. Troligen visste dom väl om märkena efter sporrarna, men trodde väl inte att det vad sporrarna som påverkade hästens beteende. Typ, jag vet inte :P Försöker se det ur deras situation.
Anonymous
Mon 14 Jan 2013 01:32
Sant men tur i alla fall att problemet löstes på ett sådant enkelt sätt (Y)
Justin Kantner
Sun 13 Jan 2013 22:36
Håller verkligen med dig också! Folk är väldigt taskiga mot dem på ponnyakuten. Läste någon där hon skrev att hon skulle kolla programmet, för varje gång hon tittar så asgarva hon? Man bah; okej? hur fan tänker du då? och sen dessutom det därra du sa om hon som inte vågade galoppera, när jag var yngre var jag med om att hästen blev skrämd, bockade, jag trillade av och bröt både nyckelben och skenbenet pga hästen bakom min råkade trampa mig på benet. det gjorde mig extremt rädd för hästar, kan även idag bli lite rädd för ivriga hästar som jag har svårt att kontrollera. En sådan rädsla kan hända nästan vem som helst, men jag kom tillbaka på hästryggen eftersom min dåvarande ridlärare gav mig en trygg häst som jag fick rida varje gång jag var där samt träna på sits, balans och hjälper. Det hjälpte mig enormt mycket och snart kände jag mig trygg nog att pröva mig på lite svårare hästar igen =)
TeamAnimallife
Sun 13 Jan 2013 22:31
Jag tycker de är så sjukt modiga som vågar söka, att de inser att de har ett problem som de måste ha hjälp med och söker då till ponnyakuten, jag tycker alla som inser att de har ett problem och sedan söker hjälp för det problemet är sjukt modiga, det behöver inte bara handla om djur tycker jag
PhotoSketch
Sun 13 Jan 2013 22:28
Håller med dig! fast visste inte ens att det fanns folk som klankade ner på dem. Hon tjejen som blev arg och ryckte sin häst i munnen. Jag kan faktiskt förstå henne man blir arg och ibland svårt att kontrollera sig. Fast man ska ju inte rycka sin häst i munnen, men det är riktigt modigt av henne att säga det i tv och våga erkänna det för sig själv! :)
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/devinshed/512380579/