Jag är glad :) Brukar inte skriva om sånt här, och det känns konstigt att göra det. Men jag vill på något sätt skriva det. Tror inte riktigt på det själv annars.

Men nu kanske jag kan få hjälp att få allt att fungera!
Få det att fungera med skola, universitet, jobb. Har aldrig fungerat riktigt 100 i skolan med det sociala, eller på universitetet. Och jag har sökt hjälp tidigare. Men fått till svar att jag har så bra lösningar på allt, så jag behöver inte hjälp.

Det är svårt att bygga upp såna lösningar själv! Riktigt svårt! Och jag känner mig inte alls säker med det. Så på universitetet sprack det och jag hoppade av. För att sedan inte riktigt våga ta mig dit igen. Jag är verkligen inte någon som ger upp, men det jag upplevde där hoppas jag verkligen inte att någon någonsin behöver uppleva.

Nu kan jag eventuellt få hjälp att ta mig tillbaka, och få ett jobb jag trivs med. Framtiden ser faktiskt ljus ut, äntligen! :D
För andra gången har jag blivit utredd, den här gången av riktigt neurologiskt proffs, som sa att han skämdes av tidigare psykologers resultat. För det dom såg var typiska tecken, som dom förbisåg. Sedan dess har jag ändå utgått från att jag har diagnoserna jag utreddes för, för att kunna bli bättre. Känna mig själv och bearbeta.

Men det är så svårt, när man alltid går omkring med en dov huvudvärk och det känns som att man ska somna hela tiden.
Så nu utreddes jag igen, och resultatet var tydligt. Jag har ADD och Aspergers.
Och det är så väldigt skönt att äntligen slippa bearbeta det på egen hand. Äntligen ska jag få bli bättre! :D

Jag ser inte en diagnos som ett hinder, utan som hjälp för att veta hur man ska bli bättre och starkare.
Jag ska bli stark :)
Och man får fråga. Man får diskutera. Jag skäms inte.

Haha, jadu ;) Alla är vi olika! Folk utan diagnoser klarar också olika, vissa tar nobelpris och andra är med i OS, varför är inte alla det? ^^ Hästarna är mitt intresse i livet. Folk med ADD har koncentrationssvårigheter, speciellt med saker man inte är jätteintresserad av. Men det man är intresserad av är det mycket lättare med. Hästarna gör att jag orkar gå upp dom mornarna jag verkligen inte skulle orkat. Dom fick mig att klara mig 2 år på universitetet. Självklart blir jag galet trött av att hålla på med dom, men jag är trött hela tiden ändå. Så att vara ännu lite mer trött känns ok. Bättre än att inte hålla på med hästarna alls ;) Sen finns det vissa såna vardagliga och enkla saker som jag blir supertrött av, precis som hon. Allting som har med matlagning att göra, exempelvis, gör mig otroligt trött. Bara av att hacka en morot liksom. Fast mackor funkar alltid att göra xD

Hur visar sig din aspergers?

ADD kan man säga är som ADHD fast utan hyperaktiviteten. Man har mycket koncentrationssvårigheter, svårt att komma ihåg flera saker samtidigt, svårtstartad osv. Men man är ofta väldigt bra på det som man tycker om och kan vara grymt koncentrerad på det.
Det är något ämne som saknas i kroppen (jag har inte läst på jättemycket), så vid ADHD försöker kroppen lösa det genom att vara för mycket av allt (om man kan säga så, det är förstås olika för alla), medan vid ADD blir man istället ofta mycket trött.
Så eventuellt kommer jag få börja med medicin, förhoppningsvis blir jag piggare. För tillfället kan jag sova hela natten, bra, och ändå vara lika trött när jag vaknar och under hela dagen. Kan gå och lägga mig när som helst, var som helst, lite läskigt :P

Min Aspergers har jag förbättrat så grymt mycket, är lite stolt över allt jag åstadkommit på egen hand. :)
Har alltid haft svårt för närkontakt, känns som om jag bränner mig om någon rör vid mig. Ögonkontakt och allt sånt där med det sociala är svårt. Dock är det här inget som folk märker, alla blir förvånade när de får veta om mina problem.
Har även haft extremt svårt i sammanhang när jag måste träffa och interagera med främmande människor. Exempelvis vägrade jag åka hiss, gå in i butiker, beställa mat på restaurang mm. Reagerar även på hur saker och ting känns, ex. kläder i butiker känns ofta konstigt mot min hud, vissa gnisslar, liksom skär sig som naglar mot svarta tavlan när jag rör vid dom. Andra känns så torra, som om de torkar ut mina händer också.
Nu är nästan allt det där borta! Kan interagera helt utan jättestora problem med främmande, kan nästan stå kvar om någon kommer och ställer sig bredvid mig i butik osv.
Det är en massa andra saker också, men det där har varit mycket stora problem för mig. :P
Sen, som sagt, ingen märker något, iaf inte vad jag märkt, och alla blir otroligt förvånade när jag berättar för dom.

Verkligen, jag är jätteglad! :D
Tack så mycket! ^^

Min utredare berättade att många -tyvärr- gör missen när dom utreder tjejer för Aspergers, att man kollar efter tecken som är typiska för killar - inte för tjejer. För diagnosen är otroligt olik på tjejer och killar. Men också -självklart- från person till person. Hur kan dom ens göra den missen? Dom är ju utbildade på det här?

Vad skönt att det blivit bättre för dig - hoppas att jag går åt det hållet också! :) Känner igen mig på det där att man aldrig passar in. Man går runt och det fungerar liksom NÄSTAN, men aldrig helt. Och man blir så himla frustrerad!

Ja det är jättefrustrerande. Alla orkar, utom jag. Jag blev kallad lat otaliga gånger och när man känner i hela kroppen att man inte ORKAR då gör ordet "lat" jätteont...

Nä vad tråkigt!!
Jag har som tur är klarat av att hålla jämn takt, så har jag totaldäckat all övrig tid när dom andra inte ser mig.

Åh, det suger :( Hade precis likadant. Jag utreddes ju i gymnasiet, för flera år sen, men dom kom som sagt fram till att jag hade så bra lösningar på allt.. Hade dom skött det bättre hade jag varit kvar på universitetet och fått hjälp.
Men har sedan dess utgått från att jag TYP har dom diagnoserna jag utreddes för, bara för att liksom försöka förstå mig själv och bli bättre. Har blivit så sjukt mkt bättre genom att göra så.
Folk på universitetet som fick veta att jag TYP hade dom diagnoserna, dom betedde sig konstigt. Folk kan hantera att folk har diagnos och att folk inte har diagnos. Folk som typ har, är typ som vanligt folk och då kan man behandla dom lite hur man vill, utan att ta hänsyn. Helt galet vad folk gör..

Men ja, det känns redan bättre, om än extremt konstigt att faktiskt säga att jag faktiskt har dom här diagnoserna. Har ju aldrig fått säga det tidigare.. Konstigt xD Men en otrolig lättnad!

Tack! :)
Jag vet att du har haft mycket problem, men visste inte att du har Asperger. Otroligt tråkigt - och konstigt - att du inte får någon hjälp.
För alltså, jag kan lugnt säga att jag inte har lika mycket "problem" som du har (upplever det iaf inte så), och jag har redan nu fått veta exakt vad jag har rätt till och vad jag kommer få hjälp med just nu. Och det är mycket.
Det har du också rätt till, och om dom vägrar dig den hjälpen, det är ju bara helt fel.
Ja, du vet nog mer än jag om det där och hur du ska gå tillväga.. men om du behöver någon hjälp så kan jag rekommendera dom jag varit hos, dom är verkligen toppen, hur bra som helst!

Vart har du varit? De låter super! :) Jag har inte ens fått veta vad jag har rätt till egentligen, jag fick min diagnos och sen var det inget mer med det. Och vad det gäller sjukvården så har jag gett upp. De har i 12 år bara velat ge mig SSRI, något som jag nu efter fem år äntligen har lyckats sluta med. Det var inte populärt för tydligen vill jag inte ha hjälp då. Jag ville jättegärna ha hjälp med mina sjukdomar och mina fysiska problem, inte få SSRI utskrivet för alla symtom. Min oförklarliga undervikt (jag väger nu 45 kg till mina 174 cm) har de i alla år anklagat mig själv för att ha orsakat, speciellt då jag har hypotyreos som man i vanliga fall går upp i vikt av. När jag äntligen fick komma till en gastrolog så var han jättedryg och menade på att om inte jag själv hade orsakat min undervikt så hade min sambo gjort det. "Dagens sexideal" sa han och tittade på sambon.. Den behandling jag blev erbjuden var SSRI, en gammal form av SSRI eller ett kolesterolsänkande läkemedel som binder gallsyra. Jag har kolesterolbrist så det skulle vara väldigt farligt, men så långt tänkte han uppenbarligen inte. Så jag har gett upp på sjukvården helt och har försökt hitta andra vägar för att bli frisk, eller i alla fall friskare. Jag litar nu istället på en diet som läker tarmarna och som menar att ohälsa i tarmfloran är orsak till många sjukdomar, både fysiska och psykiska, samt neuropsykiatriska funktionshinder. Det låter konstigt men efter att ha läst på ordentligt och pratat med underbara människor som lyckats bli friska genom att radikalt byta till en naturligare livsstil så är jag säker på att om jag någon gång ska bli frisk så är det på den vägen. Kost is the shit helt enkelt och det är egentligen märkligt att inte fler inser betydelsen av det vi stoppar i oss :P Inte en enda gång har en läkare frågat vad jag äter. Att min Asperger blir lättare att hantera när jag mår bättre fysiskt och psykiskt vet jag redan men det ska bli intressant att se hur stora problemen är när/om jag väl blir frisk :) Jag har faktiskt redan på ett halvår av diet blivit friskare, så mycket att jag nu provar att sluta med medicinen för min hypotyreos, en sjukdom man aldrig blir frisk från enligt läkare ;) Jag har på ett halvår gått från enormt undermedicinerad (magen tål inte medicinen så jag har inte kunnat höja dosen) till att bli av med alla symtom och nu förhoppningsvis blir av med medicinen helt :) Men även om jag har gett upp på sjukvården och tagit tag i mina problem själv så önskar jag att jag kunde få hjälp på andra plan. Med det faktum att jag inte kan arbeta osv. Det hade verkligen underlättat!

PR Vård heter dom jag har varit hos och blivit utredd. Ett privat företag, men jag blev rekommenderad dit av det kommunala vuxenpsyket jag går hos, eftersom dom inte hade möjlighet att utreda mig just nu. Så jag hade fått vänta så himla länge, har inte tid.
PR Vård var proffsiga, jag blev bra bemött och det kändes verkligen som att dom var vettiga, lyssnade och faktiskt brydde sig. Så skulle verkligen rekommendera andra dit.

Så himla tråkigt med allt du gått igenom. Det är hemskt hur dåligt vården faktiskt är på sina ställen. Motbjudande. Och jag vet inte vad jag ska säga mer om det.. otroligt tråkigt att du utsatts för allt det där. Det borde verkligen inte vara möjligt att det kan gå till sådär! Vidrigt :/
Verkligen tur att du är så självgående - eller hur man ska uttrycka det- och kan tänka själv och hitta lösningar som faktiskt får dig att må bättre, massa cred! :D När majoriteten egentligen bara hade gett upp.

Tack så mycket! Jag ska lägga dem på minnet, de låter väldigt bra! :)

Har blivit rekommenderad det :) ska göra det senare när jag fått lite mer information. Sen har jag också två vänner med Asperger, som jag kan prata hur mycket som helst med. Det är jätteskönt! Och även kompisar med främst ADHD. Det är ju även mycket likheter med ADD, så även där får jag ventilera mycket :) Hm, låter inte jättekul det där du har en släng av. Om det blir för mycket av ett hinder är det kanske något i bör kolla upp, tycker jag. Inget kul att må dåligt!

Skönt att det upptäcktes tidigt :) nog för att det kan vara jobbigt att leva med ibland, men fortfarande bättre än att inte veta och hela tiden känna sig lite konstig och annorlunda. Men det är precis som du säger. Det är inget hinder och man får många styrkor också :) jag är ofta väldigt bra på det jag tycker om och håller på med.

Dom som har ADD/ADD har vanligen också haft (eller har) någon typ av depression. Om du känner att du orkar tycker jag absolut att du ska satsa. Inget kul heller att gå runt med det och eventuellt behöva en medicinering för att man har brist i kroppen och verkligen är konstant trött. Dina tidigare utredare/psykolog kanske kan hjälpa dig/vet nåt? :)

Haha, ja men det är så himla skönt! ;D Förstår precis ;)
Det roliga är att tidigare jag blev utredd var jag så mycket värre, kunde inte gå in i butiker, åka hiss mm pga olika anledningar. Så när dom sa att jag "typ hade asperger" så utgick jag från det och fick nästan helt bort allt det där. Nu kan jag göra nästan allt, även om det är sjukt jobbigt till och från.
Precis, är samma person som förut, en diagnos formar inte personen.
Skönt att du får så mycket hjälp! Önskar att jag hade fått den här hjälpen tidigare, då hade jag ganska garanterat fortfarande varit kvar på universitetet, nästan klar med studierna.. Känns jättetråkigt. Jag kommer aldrig ta mig tillbaka till det programmet, mötte hemska människor och lärare :/
Men som sagt, hoppas att jag hittar rätt nu :D
Tack så mycket! ^^

Sorry, kommentaren kom fel. Appen strular >.<

En av mina närmare vänner har en släng av ADHD och Asberger. Vi hade långa samtal i helgen, och hon har väl konstaterat att först och främst min man är "inom spektrat" för någon diagnos, troligast adhd. Men att även jag kan ha lite inom asberger. Hur mycket det nu stämmer så var det väldigt intressant samtal,