Jag tänkte skriva en lång text här, om min obeskrivligt plågsamma morgon och de påföljande timmarna av undertryckt gråt som stockat sig i halsen. Får väl se hur det blir med den, texten.

Cupido har lämnat jordelivet. Cupidos ägare Hanna kom hit vid halv elva i morse. Hon hade fått lugnande medel utskrivet och vi blandade det med betfor och lät gubben äta. Hanna var lite orolig att det inte skulle räcka och att han inte skulle vilja äta, men det gick fint. Han hade som vanligt svårt att få i sig allt i och med sina dåliga tänder, det mesta ramlade tillbaka ner i hinken igen. Avlivningstjänsten kom vid elva. Det var en man och en blå lastbil med kran och en liten container på. Han fick köra in på den parallella asfaltsvägen, för min grusväg är liten, det är lågt till trädgrenarna om man har en stor bil. Härifrån gick det snabbt. Cupido blev lugn och medgörlig av det lugnande medlet, men fortfarande kontaktbar. Jag fick för första gången röra honom vid munnen och kunde visa Hannas mamma hur hans tänder såg ut. Det hade han aldrig låtit mig göra annars, jag tror att han hade ganska ont av dem, tänderna. Jag frågade Hanna om hon ville hålla Cupido under avlivningen, men hon började gråta och skakade på huvudet. Jag erbjöd mig och jag är både nöjd och bedrövad över det beslutet. Jag ledde honom över gårdsplanen och fram till där vägen tar vid. Jag hade delat några morötter och fyllt på hinken med krossat korn, så han fick äta lite mer. Mannen med bultpistolen frågade om någon av oss hade varit med om detta innan. Jag kliade Cupido på manken och mannen lade undan Cupidos pannlugg bakom hans öra. Mannen grejade lite med bultpistolen. Ett 'skott' gick av, jag ryckte till lite men Cupido rörde inte en fena. Sedan satte mannen röret mot pannan på Cupido. Det small till igen, ett högt 'poff'. Cupido stönade, säckade ihop med alla fyra ben vikta under magen. Avföringen gick. En stråle av blod sprutade ur Cupidos panna ner på marken. Jag kved och stirrade, sedan tippade han sakta över på sidan, ryggen mot mig. Hans ben sträcktes ut som om han sov tungt, munnen öppen. Jag skakade, min underkäke darrade. Mannen med bultpistolen sade att Cupido skulle avblodas (= tömmas på blod för att inte blodet skall koagulera så att kroppen blir ohanterlig). Jag släppte grimskaftet på marken och gick som i en dimma in i stallet. Jag tog Alvas och Prebens lunch-hö och gick ut med det till dem. Spred ut höet i olika högar för att de inte skulle slåss om samma hög. Hukade mig och grät tyst bredvid Alva. Hon buffade mig lite i håret. Jag gick in en stund. När jag kom tillbaka ut hade mannen kopplat kranen till Cupidos bakhovar. Jag såg att mannen hade en av Cupidos skor i handen och att han lade den i hinken. Jag gick in i huset igen. Hanna knackade på och sade att de åker nu. Vi sade hej då. Jag gick till jobbet.

---

Jag kom hem, mådde efter omständigheterna okej. Bytte skor och jacka, gick ut i stallet, pysslade lite. Gick till kroken där grimskaften hänger för att jag skulle ta in Alva och Preben för deras kvällsmat. Ser Cupidos mintgröna grimma hänga där som vanligt, men den här gången med det jobbiga blå grimskaftet som jag aldrig använder, och fläckad med blod vid spännet. Då kom gråten igen, hela eftermiddagens undertryckta gråt svämmade över och har inte stillats än. Den här dagen är helt fruktansvärd. Det här är det värsta som har hänt mig. För mig personligen känns det här till och med värre än när jag gick av vid Mildvädersgatan i Biskopsgården den 15 februari 2010 och såg de tända gravljusen och rosorna och pop-glittret i snön, när jag faktiskt fattade att Pelle blivit mördad.

Cupido
1983-2011
Frid över ditt minne.

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS DIGITAL REBEL XTi

Focal length 55 mm

Aperture f/5.6

Shutter 1/60 s

ISO 1600

Date

daffodil Fri 25 Mar 2011 16:44

<3<3<3<3<3
har aldrig varit med vid avlivning.. usch. vännen <3

Carroow89 Fri 25 Mar 2011 08:07

Usch vad jobbigt! Det är aldrig kul! Kraaam

2 comments on this photo

June 2012