Monday 11 June 2007 photo 1/1
|
Inga tårar faller för dig längre Alla kalla nätter har stannat nu Jag är starkare än vad du tror Ser dig inte längre Bara spillror av dina gamla ord Stannar inte upp mer, där du bor Går inte din tonårsasfalt, eller ser på din dörr Låter allt ske, det kan ändå aldrig bli som förr Skulle bara falla djupare ner Om du höll min ensamhet igen Du var allt jag bar på min rygg Trodde inte det skulle försvinna sen Du fick mig att känna mig så trygg Det kommer heller aldrig tillbaka, men Jag slutar här, slutar tänka på dig nu. Jag kom upp en dag, gjorde du? Bakom de här orden, har jag fortfarande minnena kvar Etsade i själen, som när jag tog upp skalpellen För du minns väl när jag skar? Det ångrar jag nu, inget jag vill se sen Men jag är tvungen, dina initialer på mitt knä Du vandrar med mig än Dagen jag aldrig trodde jag skulle ta mig igenom, har kommit nu. Jag kom över dig. Min bästa vän, för mig är du död. Touché, där fick jag det sagt. Väldigt knaggliga rim, men det är sådär straight from the heart - som det var menat. Känner mig lite som Fronda eller någon annan halvkass. Fick jag inte fram mina känslor eller läste inte huvudpersonen, då fick ni barn iallafall något att fylla era Lunarpresentationer med, i brist på egen skrivarglöd.
Annons