22 Februari

Ikväll har jag varit med en gammal tjejkompis
som jag umgicks med konstant i flera månader isträck .
 En människa som jag alltid känt varit mest lik mig som person
och när det kommer till ideér och samtal så klickar vi på alla plan.

Det är synd att man slutar umgås med människor som förstår en så bra,
som delar ens värderingar och som förstår ens sjuka idéer och ger respons,
både positiv och negativ. När den negativa kritiken inte känns som ett påhopp eller ett slag i magen,
utan snarare som en klapp på axeln och en röst som säger du kan bättre!

Efter ett tag glömmer man bort dom människorna som en gång varit ens allt,
men när dom väl gör en snabb visit i ens liv igen, så känns allt som det alltid varit och man förstår inte hur man kunnat andas utan dom.




<a href="http://www.sandralindbergh.blogg.se">www.sandralindbergh.blogg.se</a>