Monday 1 October 2007 photo 1/2
|
Jag vill bara sluta finnas till. Gå ut och begrava mig själv under studsmattan. DÅ, då hade jag nog mått bra. Då hade jag inte behövt må som jag gör. Det märks inte. Det märks inte när jag går runt där i skolan och skrattar och ser glad ut. Men det märks hemma, det märks när jag inte är i skolan. Det märks när jag kommer hem och ligger i min säng och bara önskar att jag inte finns, att jag bara inte ska finnas till mer. Det hade nog varit det bästa. Men sen kommer allting på en gång och då kommer tårarna. Dom bara rinner. Vill inte sluta. Då önskar jag mer än allt att jag låg där under studsmattan och att ingen tänker på mig mer. Att alla slutar tänka på att jag ens exsisterar. Det fungerar inte såhär. Jag vill inte ha det såhär. Hellre lever jag instängd i ett rum eller understudsmattan än såhär. Tro fan inte att jag vill att ni ska tycka synd om mig, för det vill jag minst ! ALLRA MINST ! jag har inga verkligen inget humör längre, inga känslor. deprimerad. djup jävla depression. tomhet. död. ledsen. glad. död. ne treba mi niko, pustite me svi.. <3
Annons