kom att tänka på att varelsen som antagligen känner mig bäst är CanCan, och ändå visar jag inte min kärlek till henne för världen, så om någon undrar varför jag formodligen i framtiden kommer tapetsera upp min bilddagboken på hästen min, är det för att min kärlek till henne, förlåt, ska nämna henne vid namn, det är hon värd. just för att min kärlek till CanCan aldrig någonsin kommer ta slut. kan inte tänka mig hur piss jag kommer må när hon går över till de "evigt gröna ängarna ovan molnen", med Brasco. usch inga såna tankar. mitt hjärta kommer iallafall slå för varelsen på fyra tjocka ben och en allt för stor kärlek till mat förevigt, även in i min död. men samtidigt känns det helt fel att hon känner mig och jag vet knappt vem hon är innerst inne, vad hon tänker på, vad hon vill och inte vill. jag vill ju ge henne det hon givit mig i tre år och fyra somrar. älskade. älskade. älskade, vad ska jag ta mig till om de tar dig ifrån mig? du är ju livslusten!

Annons

The photo has no tags

March 2011