Flickan ler, flickan gråter. Men hon visar inte för någon.

Flickan skrattar, flickan lider. Men ingen märker de.

Flickan är ensam, en "ifall att" kompis. Ifall bästisen inte är där, ifall att man inte hittar någon, ifall att man inte vill ta hand om sina egna problem. Då är flickan användbar.

Flickan försöker hitta ett ljus bland allt det mörka. Någon som vill vara hennes vän och lyssna på flickan. Men alla vänder ryggen till henne när dom får syn på någon bättre.

Flickan är inte värd någonting. Hennes vänner kan säga att dom älskar henne men för flickan är det bara tomma ord. Hon vet att dom bara säger så för att behålla sin "ifall att" kompis.

Flickan går där på vägen. Hon gråter. "varför är det så här? varför just jag? vad har jag gjort för fel?" Flickan vågar inte berätta sina känslor. Är rädd för att dom ända människorna hon tror hon kan lite på ska lämna henne. Inte orka med allt besvär som kommer när flickan visar vad hennes hjärta innehåller. Så hon gömmer det, gömmer sitt hjärta så gott det går.

Dom som låtsats märker inte att flickan vet. Dom ser inte att hon förstår vad dom egentligen tycker om henne. Flickan vill inte finnas, men hon gör det ändå. Hon vill inte såra dom få som kommer gråta om hon försvinner. Flickan gör sig heller inte illa, vill inte att dom som låtsats ska behöva spela oroade henne när dom säkert har annat att göra.

Undrar ni hur flickan vet så säkert att dom låtsats? En dag när flickan träffade dom som låtsades var hon tyst, hon hälsade på dom och var tyst tittade ner i marken, inga kramar, inga leenden, men ingen reagerade. Hon fortsatte med det och dom som låtsats behandlade henne som luft förutom när flickan var nödvändig.

Flickan vill inget mer än att någon ska tycka om henne. Hela tiden när hon används så får hon upp hoppet, "tänk om den här människa verkligen vill vara min kompis? tänk om den verkligen vill finnas där för mig? Men sen dödar dom som låtsats hennes lilla hopp genom att överge henne för någon annan.

Flickan hoppas att någon ska hitta henne i det här mörka rummet utan fönster, hitta henne och krama henne, tända ljuset och visa flickan vad ljus är för första gången på evigheter. Men flickan vet samtidigt att det bara är drömmar. Hon har för många gånger upplevt indirekt svek och har låst dörren till det lilla rummet med 1000 lås så att ingen kommer in. Hon hoppas att hon en dag ska kunna börja låsa upp dörren. Släppa ut hemligheterna en efter en tills hon kan visa den som vill finnas där för flickan vem hon egentligen är.

Men tills dess sitter hon i det mörka rummet, skyddad från den skrämmande omvärlden. För varje nytt svek eller varje nytt tillfälle någon överger flickan kommer ett nytt lås fram. 1001, 1002, 1003..... Om något år kommer flickans rum vara omöjligt att nå.

Hon vet samtidigt att om hon bara tar chansen och säger vad hon känner, slår ner den där dörren och låter ljuset skina. Visa hennes rum för alla som låtsats kanske hon får en vän. Men flickan skulle ändå känna att dom låtsades. Visar henne kärlek utav sympati. Så hon håller dörren stängd. Rädd för vad dom andra ska tycka om den hon egentligen är.

Flickan vantrivs men kommer fortsätta med sitt liv. Hon vågar inget annat.

Annons

The photo has no tags

February 2015