December
Tuesday 26 June 2012 photo 1/1
|
läs om ni "orkar"
jag har insett att det inte spelar någon roll om jag,
ber att jag önskar att du var här,
hur mycket jag gråter,
klandrar mig själv
så kan du inte komma tillbaka till mig,
min 6-års dag och du och jag,
lekte att jag var prinsessa och du var kungen,
att vi bodde i ett stort slott och jag hade en vit häst,
du hade en brun, vi skrattade, du skrattade
jag kan inte klandra mig för att jag inte träffade dig innan du dog,
när du inte ville att någon skulle se dig så svag,
för mig är du den starkaste stjärnan på himlen
som ger mig all styrka
men en sak jag kan klandra mig själv för är,
att jag inte har varit på din grav ännu,
det är 1 år och 2 månader sen,
din begravning var så vacker,
att se alla som verkligen brydde om sig om dig,
alla dina kompisar, hela din släkt
när jag satt där i kyrkan och prästen pratade om dig,
kändes det som om hela min värld rasade och tårarna rann,
och rann,rann,rann hela tiden
som om dom inte ville sluta,
men på något konstigt sätt känner jag din närvaro ibland
det konstigaste av allt är att se Görel själv på kalasen
utan dina skämt och din närvaro i det hela
gör det ännu värre än vad det redan är,
därför känner jag mig inte hel när jag är på kalasen,
det fattas ju alltid en bit, dig , du , din närvaro
kan inte förstå hur länge jag har hållt allt inom mig,
jag öppnar mig och berättar hur jag känner mig,
av det hela
tiden rinner iväg, kan du förstå,
jag är redan 14 år, det var inte länge sedan
jag var 3 år och satt i ditt knä på kalasen,
ibland önskar jag att jag kunde få spola tillbaka tiden,
få säga allt jag inte hunnit säga dig,
eller göra allt med dig som jag inte hunnit,
det finns så mycket osagt och ogjort,
jag kommer alltid vara din prinsessa och du min kung,
det kommer tiden, ingen kunna ändra på
för det är du och jag,
jag var hos mormor hela tiden,
det var det värsta som fanns, att se henne så ledsen
hela tiden, rann tårarna ner för hennes kinder
jag kände mig så himla hjälplös, ville göra allt
kunde inte göra något för att du skulle komma tillbaka
ibland sätter jag mig i flera timmar,
spolar tillbaka kasset banden om och om igen
för att se dig le och höra din vackra röst
jag vet inte hur länge jag ska klara att förstå att du inte kommer tillbaka
eller hur jag ska kunna återställa allt som det en gång var,
även om du tittar ner på mig och jag lever mitt liv som "ingenting"
så tänker jag på dig varje sekund och mitt hjärta är helt krossat,
du är den finaste förebilden man kan få ha,
den finaste,hjälpsammaste,älskade människan som bryr sig om
allt och alla, men jag kunde aldrig inse att du skulle försvinna
så tidigt som du gjorde,
tänk att jag inte ens visste att du var så sjuk som du var?
alla tankar och frågor som aldrig får några svar
"varför sa ingen något till mig?" "hur länge var han sjuk?" "varför?!"
mamma säger att jag inte behöver ha dåligt samvete,
för att jag inte hälsade på dig, men hur fan skulle jag inte kunna ha det?!
jag har ju förlorat dig för all tid och evighet
jag har så mycket och säga, saker du aldrig fick höra
frågor du aldrig hann svara på, som jag ville ha svar av dig på
jag kommer ihåg dagen så väl.
19/04-2011.
jag och @MOAJULIA sov över, vi vaknade runt 11
hon kollade sin telefon,
plötsligt säger hon : Du.. Gösta är död..
Jag svarade: Sluta skoja om det förfan, det är inte kul!!!
Julia: Han är död... Kolla.. Morfar skickade detta inatt vid 3.
Kommer ihåg hur mållös jag blev, jag vet inte hur länge jag grät
och hur länge jag anklagade mig själv
men det var ingen som såg,
ingen som såg hur dåligt jag mådde egentligen
jag levde som vanligt,
inte alls, jag levde i en stor lögn
jag var inte alls så "glad" som jag påpekade
hela min värld hade ju rasat, hur fan kunde jag vara glad?
ingen kunde ju genomskåda det,
det värsta som kan hända en människa,
är att förlora en människa som bryr sig om en,
som man kan berätta allt för och som man älskar,
den sorgen, är den värsta jag upplevt i mitt liv
och att kunna leva utan den människan,
är så fruktansvärt svårt så det inte ens går att beskriva,
men livet fortsätter även om det känns som att man har
väntat, stoppat allt i en evighet,
men egentligen går allt på några
sekunder,timmar,minuter,dagar,veckor,månader och tillslut år.
kan inte fatta att det har gått 1 år,2 månader, 7 dagar och 14 timmar
men jag vet att du kollar ner på mig och tittar så jag mår bra,
vet inte hur jag har orkat leva med detta inom mig,
men nu är det sagt och gjort.
JAG ÄLSKAR DIG GÖSTA, DU ÄR MITT ALLT, ALLTID DU OCH JAG.
kungen och prinsessan genom allt.
Jag lever för dig nu. <3
men nu är det sagt och gjort.
JAG ÄLSKAR DIG GÖSTA, DU ÄR MITT ALLT, ALLTID DU OCH JAG.
kungen och prinsessan genom allt.
Jag lever för dig nu. <3
Annons
Comment the photo
JustinsGirl
Tue 26 Jun 2012 17:44
Nej tror inte de babe<3
men vi ska ses ! Antingen kommer du till mig!<3
men vi ska ses ! Antingen kommer du till mig!<3
Anonymous
Tue 26 Jun 2012 12:15
awe det är riktigt gullet skrivit finns alltid för dig vännen vad som än händer
loveu my friend <3
loveu my friend <3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dinfliiicka/506872276/
Visa toppen
Show footer