June
Wednesday 14 May 2008 photo 1/1
|
Neh! Dethär är inget deppskrivande, behöver bara skriva av mej lite.
Men ah... sommaren 08 påväg, eller infact... den är ju här. Tänker inget med att "ååå sommaren 08 kommer bli den bästa ever", slutar oftast med att man har massa förväntningar som aldrig inträffar ändå eftersom man inte har en aning om vad som kommer hända. Men känns ändå som att den kommer bli grymt härlig och totalt fri.
There's a little red bridge with a view of the sun with a lake,
Recommend such a setting sight.
And the thousands of stars come out thousands of times,
We can go, only if you believe.
Att jag är helt inne i en flicka från i höstas är inget jag skymmer med, heller inte att jag nu på senare tid verkligen förstått vad grymt mycket det gav mej då, även fast det var väldigt kort tid. Är ju någonting som jag verkligen försöker glömma nu men så jävla hårt. Jag hatar det och jag vill inte vara så hårt ställd på nån människa.
Mina drömmar börjar bli ett helvete även, mitt kolsvarta rum mitt i natten inger inte längre detdär lugnet som det en gång gjorde. Känns som om "nått" förföljer mej. Vet att det låter sinnes men det känns som att psykiskt är jag inte ensam här längre. Det ger mej stora problem med sömnen om jag ska va ärlig.
If I had my own world, I'd love it for all that's inside it.
There'd be no more wars, doubt or riots,
There'd be no more police packed parking lots,
guns, bombs sounding off.
En dröm som fick mej att skaka för några dagar sen, även när jag senare tänkte på den. Jag satt i mitt gamla rum (på övervåningen) och väntade på denna flickan jag nämde tidigare. Jag ser igenom fönstret att hon kommer med bil och jag går ner för att öppna ytterdörren. När jag öppnar den störtar den mest förvridna, lidande, psykisktstörda och motbjudande varelse jag någon sett in. Det som skrämmer mej är att jag står kvar. Vet att detta motbjudande som står framför mej egentligen är sejsjälv nu, och det underbara utseende hon har bara är ett skal som hon kan ta på och av när hon vill. Jag ber henne lugnt att ändra sitt utseende till det "normala" som jag visste. Varelsen bir tyst någon minut innan den "förvandlas" till tjejen jag är så jävla kär i igen. Och som sagt, det som skrämmer mej är att jag älskade något som egentligen var något så sjukt motbjudande, men nu i detta tillfälle såg så underbar ut på ytan.
Och det kanske är så?
Hon ser så sjukt underbar ut, hon beter sej sjukt underbart och hennes sätt när hon förklarar saker och slutar med "så" är helt sinnes. Men tänk om sånna saker är allt? Lärde aldrig känna henne riktigt så jag vet inte, och det kanske är bra?
Jag står kvar vid att jag inte vill ha någon tjej, men damn så svårt det är när jag ser eller hör något om henne. Jävlars så svårt. Och nee jag är inte depp nu somsagt, älskar bara att skriva av mej ibland. Eftersom jag nu VET att det åtminstonde finns ett FÅTAL som läser, förstår och uppskattar. Ska försöka gå vidare som alltid, sätta blicken och fokus på NU och leva... Ah.
I was locked all day in the summer heat,
In a small brown house in Suburban Streets.
My skateboard and my shit guitar,
I'd dream all day that they would get me far.
My dad would ask me about my grades,
The asshole sports that I never played.
And then I'd ask about the girls he'd date,
Behind our backs when mom would stay up late.
It was near when I turned sixteen, got kicked out of school,
And so it seemed, things were closing in
And ready to blow.
My dad moved out about that year or so,
It took an hour to start a punk rock band,
To offset my fucked up family land.
And as I held my mom would start to cry,
I swore ourselves a better life.
If I had a chance for another try,
I wouldn't change a thing.
It's made me all on who I am inside.
And if I could thank god,
That I am here, and that I am alive.
And everyday I wake,
I tell myself a little harmless lie.
The whole wide world is mine.
Annons
Comment the photo
Higurashi
Mon 19 May 2008 19:45
Girls will fuck you up.. vilket du är lite väl övertygad om, förvisso.
Välkommen till mardrömmarnas domäner, min vän. Nu slipper jag vara ensam. Dock vill jag fortfarande påstå att flickor också är ens enda räddning från ensamheten på alla de plan den kan infinna sig. Dessutom, det är ju inte de i sig som fuckar en up; snarare hur man misslyckas hantera omständigheter.
Välkommen till mardrömmarnas domäner, min vän. Nu slipper jag vara ensam. Dock vill jag fortfarande påstå att flickor också är ens enda räddning från ensamheten på alla de plan den kan infinna sig. Dessutom, det är ju inte de i sig som fuckar en up; snarare hur man misslyckas hantera omständigheter.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/direction1/206991706/
Visa toppen
Show footer